Dag 13, 20-21/12-2016
Själv valde man ju att bada förståss :-D
Efter detta var det dags att säga hej till hotell katten!
Efter en snabb dusch och lite lunch ....
Så var del 1 av denna resa slut. Packa om, jobba i en dag och sedan nya äventyr :-)
Dag 12, 19/12-2016
Dag 11, 18/12-2016
Malin blev en riktig fena på olika sätt att kryssa. Det sista, men kanske inte minst viktiga, var att lära sig bromsa.
Lite lunch hann vi också med innan eftermiddagens pass.
Dag 10, 17/12-2016
Hur som helst, enligt Google maps skulle det ta ca 1.20 att komma till målet så det var bara att trava på.
Efter ca: 1 timme kändes det lite osäkert om vi verkligen var på rätt väg men då såg vi andra grejer som upptog vår nyfikenhet.
När vi nästan var på väg att ge upp såg jag en glimt av skylten mattias poserar framför och lyckan kändes stor. Goggles beräkning stämde vad avser tiden också.
Varuhuset var lite av en besvikelse jämfört med dess amerikanska motsvarighet, men toaletterna var ok och vi fick iaf en hel del motion.
På vägen tillbaka besöktes även ett vanligt varuhus för inköp av ny surfplatta (att surfa på vågorna med), mousserande vin och lite andra småsaker. Den sista biten tog vi faktisk en ….
Senare på kvällen var deavnjöts några drinkar innan middagen :-)
Slutligen var det dags att infria Mattias andra önskning så vi gav oss iväg på nattklubb. Kanske inte riktigt min typ av musik men jag såg i vart fall några som dansade :-)
Inte helt ovanligt så blev några överhettade i den Mexikanska natten och skjortan åkte av igen.
Dag 9, 16/12-2016
Pigga och glada letade vi oss fram till vårt transportmedel, vilket inte var särskilt svårt med tanke på att det var skyltat med reseledarens namn :-).
Förväntningarna var förstås stora trots att vi bara hade en vag bild av vad som väntade oss.
Väl framme vid det första enhetsmålet tog jag först fel. Det enda jag mindes var att det skulle börja på “C”. Hur som helst så passade jag i alla fall på att dokumentera att dessa illröda bilar kör runt med mycket annat än den eländiga drycken.
Det vi skulle uppleva var cenoter förstås. S.k. slukhol som finns på många ställen i både Mexiko och Florida. Ja kanske på fler ställen än så men det är i så fall mer än jag känner till. I vart fall handlar det om sötvattenreservoarer under marken som man på vissa ställen kan begrunda från ovan.
Hur som helst, vattnet har gröt ur den kalkrika bergrunden och skapat kanaler, grottor och hål som fascinerar människor. När jag först hörde talas om dessa, vilket inte var så många år sedan, var det lite svårt att föreställa sig dem. Men det var rätt fräckt.
Nedan följer några bilder från dessa.
Efter att vi snorklat runt och tittat på fiskar, paddor och varaner fortsatte vi mot nästa attraktion och det var Tulum.
För dig som ev. inte känner till plasten kan jag bl.a. berätta att: Tulum är platsen för en Maya-stad. Den gar muromgärdad och fungerar som en viktig hamn. Ruinerna ligger på 12 meter höga klippor. Staden var en av de sista städerna byggda och bebodda av Mayafolket mellan 1300- och 1500-talet. Spanjorerna lyckades dock fördärva det mesta och indianerna dog av de sjukdomar de förde med sig från Europa. Till slut övergavs staden och blev till det den är i dag, d.v.s. ett monument över hur illa det kan gå när den vite mannen gör entré i andra kulturer än den europeiska. En av de bäst bevarade kust Maya platser.
Det var intressant men alldeles för varmt för att vi skulle kunna hålla intresset vid liv längre än några timmar. Men nu har vi sett den i alla fall och vi klarade oss från vätskebrist :-)
Dag 8, 15/12-2016
Dag 7, 14/12-2016
Så var det dags för årets längsta dag, i vart fall vad gäller väntan för några mycket otåliga personer. Andra såg dagen ann med viss bävan.
Redan nu kan jag berätta att det inte handlade om tomten. Nä till det är sällskapet alldeles för gamla, för låta sig stressas. Vad rör det sig om då?, undrar du säkert nu. Jo något så trivialt som att umgås med djur.
Vissa i sällskapet var näst intill saliga, andra mer reserverade som jag redan nämt. Det sistnämnda beror inte på att samtliga inte alla tycker om djur. För självklart gör vi det, om än i varierande grad. En del av oss föredrar att klappa katter, andra hålla i koplettet till en hund. Medan vissa helst ser dem på tv. Den sista gruppen tycks för övrigt öka hela tiden, eller åtminstone i min bekantskapskrets. Kanske beror det av att allt fler tycks bli allergiska mot bl.a. djur. Eller också tycker de helt enkelt inte så mycket om dem som de vill ge sken av.
Nåväl, efter lunchen satte sig den tappra lilla truppen i en taxi och susade iväg några mil söderut. När motorvägen skulle lämnas till förmån för en liten stig “to the middle of nowhere”, protesterade chauffören först. Men efter en del övertalning kördes det ända fram till slumålet.
Först såg det ut som att alla var döda. Kanske värmeslag, eller något annat smittsam farsot. Vissa hördes dra en lättnadens suck, medan andra tog det mer med ro.
Det visade sig dock att det bara handlade om lite siesta. Och tur var väl det eftersom annars hade hela taxiresan varit förgäves. Efter en del frågor om förarna kompetens delades så småningom ekipagen ut till deltagarna. Ägaren till ranchen var visst svenska och därför rådde ett visst mått av säkerhetstänkande. D.v.s. hjälmar till alla!
!Efter upprepade förmaningar till guiderna från de mer beridna i sällskapet kring att galopperande inte var tillråderligt med hänsyn till nybörjarna i gruppen gav alla sig iväg ut i djungeln.
Grönskan och djurlivet var imponerade. Även slukhål (cenoter) passerades och deltagarna kände sig mycket nöjda. Och kanske bäst av allt var att nybörjarna tappert på hästrygg firades vid återkomsten med varsin kall Corona. Bara det gjorde utflykten mödan värd.
Dag 6, 13/12-2016
Dag 5, 12/12
Tidig uppstigning beordrad av reseledaren för dagen. Frukost och sedan klämde alla in sig i en liten taxi-Toyota för att åka in till centrum. efter ca: 1 minuts vänta packades alla in i minibussen för kollektivtrafik (collectivo) sedan gick det mellan 100-140 km/h hela vägen ner till Akumal.
Fungerande säkerhetsbälten saknades men frågan är om man inte löpte en största risken när man skulle passera motorvägen, som trots skyltning verkade ha fri fart.
Nåväl, på andra sidan väntade någon kilometers promenad på breda trottoarer ;-)
Väl framme kom reseledaren (Malin) inte överens om priset och hotade med benchmarking innan flytvästar kunde hyras till kraftigt reducerat pris. Resten av utrustning hade vi med oss.
Vad vi inte visste då var att grejerna vi köpt dagen innan fungerade lite si och så. Jag fick iaf hyra en ny snorkel efter att delarna förlorats till den gamla.
Det var rätt så jobbigt att simma ut dit djuren påstods befinna sig. I vart fall om man simmade bröstsim med snorkeln i munnen. 100-200 m ut från land simmade iaf de eftersökta djuren fritt. Förutom havssköldpaddor såg vi Barracudor och stingrockor. Det var häftigt men de de var ganska stora när man liksom kom nära.
Vi kom snabbt på att vi kunde nyttja faciliteterna på ett fint hotell bredvid stranden. Det funkade bra ända tills en av vakterna såg att vi hade fel “all inclusive” armband runt handleden.
Lunchen intogs på en liten restaurang några hundra meter från stranden. Där dök en orm upp i ett av träden och det blev en del rabalder.
Väl hemma igen badades det en del innan vi kom på att vi behövde ytterligare en promenad. Så Madeleine, Mattas och jag tjavade i väg in till centrum för att uppsöka ett varuhus med mer humana priser för att köpa in lite badleksaker.
Dag 4, 11/12-2016
Dag 3, 10/12-2016
Den här dagen började med vldigt hög luftfuktighet. Madeleine lagade sandalerna med silvertejp innan vi gav oss ut på exkursion med målet Playa Del Carmens centrum. Så värst mycket shopping blev det nu inte eftersom priserna kändes skyhöga för en svensk turist.
Man måste ju uppleva landets kulinariska läckerheter och därför valdes Mexikans-cusine på kvällen.
Dag 2, 9/12-2016
Middagen intogs på en BBQ-restaurang och var bra. Men under tiden vi satt och åt öppnade sig himlen, precis som i tropikerna, och regnet bara öste ner. Efter att ha gruvat oss insåg vi att det fans ingen återvändo utan att v måste ge oss ut. Alla tog sig ann problemet lite olika. Malin och jag tog av oss skorna för att rädda det som räddas kunde. Mattias tog av sig allt utom kalsongerna och de äldre damerna på etablisimanget halade upp portmonäerna och började vifta med sedlar för att även få se det sista plagget falla. Så skedde dock inte utan gatloppet startade.
Dag 1, 8/12-2016
Nåväl alla var nöjd med sina platser ombord på den gamla 767:an och till och med jag lyckades somna en stund. Allt innan jag abrupt blev väckt för en enklare måltid. Efter det var det omöjligt att somna om och mycket beroennde på att man flyger mot gryningen och lungnet hinner liksom aldrig lägra sig över kabinen.
Vi landade vid 14 tiden i Cancun och efter att ha väntat extra länge på Mattias försvunna väska, satte vi oss till slut i den väntande marktransporten. Allt för att nå vår slutliga destination Play Del Carmen.
Efter inkvartering och badprov åt vi en god middag och var väldiigt nörda med oss själva när vi insåg att vi mer eller mindre varit i farten i nästan 23 timmar.
Dag 0, 7/12-2016 (utresa)
Det har blivit en vana att sammanstråla på Scandic Upplandsväsby när familjen skall sammlas för att göra gemensamma resor, så och även denna gång men med undantag för Madeleine som inte kunde slita sig från Rickard.
Efter en gemensam middag valde alla att lägga sig tidigt vilket var nog så klokt.
12/1 Resans slut
Hej!
Jo förra inlägget slutade väl vid midnatt, svensk tid, om jag minns rätt. Och lika bra var väl det. För jag sover nästan alltid uruselt på flygningar. Dricker alldeles för lite och äter tyvärr i regel upp all mat som serveras.
Sömnproblemen har flera orsaker. T.ex. att folk stöter i en hela tiden varje gång de går förbi. Eller att man får kramp på grund av den obefintliga benutrymmet eller den obekväma stolen. För at inte tala om skrikande barn i kabinen (som inte är ens egna!!!!). Ja det finns oräkneliga skäl till det är jättesvårt att sova på flygplan. Här bör tilläggas att problemet sällan eller aldrig uppstår i andra sammanhang så som vid föredrag, möten mm. ;-) Det bör tilläggas att en del i min familj delar inte mitt problem.
Att jag dricker för lite hör samman med flygplanskroppens utformning och min längd. Det är rätt så besvärligt att stå och kissa i någon slags upprätt brygga på grund av att man annars slår i huvudet i det inåt buktande flygplansskrovet.
Varför jag äter allt som serveras och sedan får magknip tror jag beror av min uppfostran – man slänger inte mat även om det är vacuumförpackad och oaptitlig.
Jag väljer att inte kommentera mina medpassagerare i kabinen eftersom det skulle kännas lite förmätet. De har säkert lika många åsikter om mig, som jag om dem.
Landningen gick i alla fall bra bra och efter lite väntan lyckades vi komma av planet. Nästa uppdrag som stod i tur var att byta in den skadade resväskan som lånats av några vänner. Och här visade sig SAS faktiskt från sin bästa sida. Fort och enkel och alla blev nöjda. Eller i vart fall är det vad jag tror tills jag överlämnat ersättningsväskan till dess rättmätiga ägare.
Att få ut bilen visade sig däremot bli ett problem. Inte p.g.a. att den var helt hoptjälad efter 3v på Arlandas parkering, utanför att bommen vägrade att öppna sig trotts en erlagd avgift om drygt 900 kr. Slutligen efter ett antal försök och slutligen ett telefonsamtal så kunde färden mot Sundsvall fortsätta.
Trafiken var lugn, ja allt känns nästan lugnt jämfört med Miami och LA. Slutligen......
”home sweet home”!!!!
Jo, så var det det här med hobby, eller samlande för egen del.
Plåtfåglar, eller kanske kallas det ”plane spotting”, skulle ju också kunna vara något för mig.
A380 - dubbeldäckare !!!
Boing ???
Boing 737
Om jag räknat rätt så har drygt 2800 mil med flyg och nästan 500 med bil tillryggalagts. Inte så dåligt med tanke på att tiden var begränsad. Som kuriosa kan jag nämna att jag själv knappast kör mer än 200 mil/år, med min egen bil. Till det skall läggas ytterligare 100 som mina döttrar lyckas avverka på sina lov.
Slutligen så ska jag visa mitt sista bidrag, som jag släpat ända från LA, enkomt för att bidra till mågens samling. Jag har för mig att jag pratat lie om samlade förut, men är inte säker på huruvida jag har berättat eller inte om Mattias passionerande samlarintresse för minischampoflaskor. Håll tillgodo Mattias, du får serien så snart vi träffas.
Och till ev. läsare på SPV, nu är vilan över. På måndag dyker jag upp igen :-)
Vi ses och hörs kanske nästa gång jag är på resande fot :-)
Hälsningar,
Roine
11/1, Dagen har vara börjat.
Hej!
I dag är det alltså fredag, eller kanske skulle jag kalla det hemresedag :-) Lite vemodigt är det förstås. Ja kanske inte att resan är på väg att ta slut men att det är näst sista blogginlägget för den här gången.
Klev upp strax efter 4 i morse och checkade in 10 minuter senare. Planet lyfte kl:7:16, vilket var lite försenat.
Kände mig lite tung i huvudet, kanske var det på grund av ölsorten som jag provade på i går (Old Rasputin som sysn i mitten av bilden.
Jag har passat på att fråga några av mina medresenärer, innan de troppat av en efter en och försvunnit, vad som varit de mest bestående intrycken på deras resa. Svaren har varierat Någon sa att det var trafiken i Miami. Andra Sea World, Las Vegas, Grand Canyon o.s.v.
Själv känner jag nog att det är det här med att totalt ha tappat uppfattningen om vilken dag och årstid det är. Kanske hade känslan kommit tillbaka om en längre tid hade spenderats i Flaggstaff där det var vinter.
Annorlunda konstruktioner är ju också alltid spännande. Men kanske tur i alla fall att vi inte drar in vattenledningarna till brandsläckningssystemen på samma sätt som i LA.
Nu är det ju så att med hjälp av tekniken så har det ju gått att hålla sig lite ajour både i tanke och handling om vad som händer där hemma. Det är väl både på gott och ont. Men eftersom jag är en rastlös natur som har svårt att sitta still så har det varit ganska så bra för mig. Andra kanske inte delar den uppfattningen.
Nyss avlutade jag ett samtal med en trevlig äldre dam, pensionerad lärarinna från Michigan. Hon var ganska så pratsjuk men verkade samtidigt lite världsfrånvänd. Men man kanske blir det om man lever i ett stort land och i ett samhälle där de flesta får ta hand om sig själv och stå för sin egen välfärd.
Lite drygt en timme återstår av denna etapp och det har gått bra. Om man fortsätter att hålla sig vaken kommer det förhoppningsvis gå att slumra in på nästa etapp som startar 14:25 (d.v.s 23:25 svensk tid). Om man ska flyga långt tycker jag att det är bra att dela upp det i etapper.
Efter några timmars väntan på O´Hare som användes till att byta terminal, gå igenom säkerhetskontrollen 2 gånger (återkommer till det) äta lite mat, handla taxfree och kolla på människor så lyfte planet bara lite försenat :-) Ett tipps om du reser via Chicago O´Hare någon gång är att, om du har möjlighet, äta på någon av inrikesterminalerna t.ex., terminal 1. Detta eftersom utbudet av mat och övrig shopping är mycket större där än t.ex. från terminal 5 som bl.a. SAS använder.
Nåväl, jag skulle ju berätta om säkerhetskontrollen, eller snarare varför den passerades 2 gånger. Jo det var som så att det gick ruskigt fort att checka in i LA på morgonen hela vägen till Stockholm. Tyvärr noterades inte då att seatingen blivit förändrad sedan bokningen gjordes och att platserna var utspridda i planet. Men efter säkerhetskontrollen (plocka ur alla fickor, av med klockor och skärp, ta av skorna, plocka upp PC:n & CPAP samt sist men inte minst helkroppsskannas!!!!) - ja det är mycket nu för tiden. Och eftersom gaten inte var bemannad men det var ”bagage drop” utanför säkerhetskontrollen så var det bara att traska ut och börja om igen efter att ha pratat med personalen.
I sanningens namn så måste jag säga att SAS inte imponerar nämnvärt. På grund av deras överbokningar, Eurobonussystem mm så hade våra platser rykt. Företagsrepresentanten informerade om att den ”seating” vi gjort för 6 månader och betalat resesäljaren extra för bara var ett önskemål och ingen garanti till resenären. - Bra att veta för dig som ev. planerar att ut och resa. Mitt tipps är att istället gå med i de olika bolagens lojalitetsprogram för då kan du få bättre platser, borda före mm.
Hur som helst, lågprisbolaget Delta Airlines funkade perfekt, så även United (F.d. Continetel & United Airlines ) och Swiss.
Planet lyfte vid midnatt svensk tid och ibland kan utsikten faktiskt vara bedårande:
Jo, jag vill bara nämna det, roligt att du blev frisk igen Malin! Hoppas att släkt,vänner och arbetskamrater också är pigga och mår bra!
Ha det så bra,
Roine
10/1, Tålamod
Hej!
Ja mycket här i livet handlar om tålamod. Men om man som jag är intresserad av människor så går det ibland lite lättare. Flygplatser och flygplan kan faktiskt vara riktigt intressanta platser med avseende på att hitta studieobjekt.
Nåväl, jag har ju fortfarande 4 timmars flygning kvar så jag kan väl lika gärna börja från början, ja avseende det som förevarit sedan jag skrev något senast.
Att sova vid slutet av en ”run way”, eller om det nu var början, det var liksom lite svårt att veta eftersom jag knappt hittade hotellet alls i går och det var mörkt när jag åkte har förstås sitt pris. Flygplansrörelserna går inte helt obemärkt förbi och den korta sömnen blev därför lite si sådär.
Eftersom jag dessutom glömt att slå av ljudet på min mobil så lyckades min kompis Kjell ringa och väcka mig kl: 2:00 i natt. Tyvärr han jag inte svara och jag hoppas verkligen inte att jag inte missade något viktigt. Å andra sidan kostar det väl 20 spänn minuten att prata i mobilen så det var kanske lika bra att jag var sen.
I alla fall var det uppstigning kl: 4:30. Sen som vanligt skedde avresan mot flygplatsen 15 minuter senare än vad som var planerat. Hur jag än försöker kommer jag tyvärr nästan alltid för sent. Det ser ut att vara ett av mina många livslånga utvecklingsområden.
Nåväl, efter lite väntan blev jag av med Dodgen. Rekommenderar verkligen ingen att köpa en amerikansk SUV.
Efter diverse förflyttningar hittades rätt gate. Ja apropå gater, där kan man se människor göra det mesta. Den här tjejen t.ex. käkade frukost och passade på att ladda delar av sin elektroniska utrustning. Flygplatser blir nog allt mer elintensiva på grund av allt skräp resenärerna släpar med sig och som ständigt måste tankas upp igen för att man skall kunna vara ”on line”.
Hur som helst, plötsligt kom det förbi en kille som började prata. Den amerikanska tjejen som satt bredvid blev lite irriterad men jag tyckte att han var lite rolig för det visade sig att han hade fler förutfattade meningar om saker än de flesta jag träffat.
Först frågade han om det här var gaten för flighten till LA. Sedan intervjuade han oss var vi kom i från. När han hörde att vi var svenskar berättade han att han varit i bl.a. Stockholm och Malmö. Därefter gick han rakt på sak och undrade om alla Stockholmare var lite knäppa, precis som i andra storstäder som New York, London och Paris.
Lite svårt att svara på tyckte vi alla, inklusive amerikanskan som satt och tjuvlyssnade bredvid. Efter en kvart dök han upp igen och annonserade att vi trots allt satt vid fel gate och han hade faktiskt rätt.
En del håller dock kvar vid det gamla. Det gör att det fortfarande går att sälja information, underhållning eller bara en stund förströelse i pappersform. Ett bildbevis på detta finner du strax nedan.
Och så var det det här med väntan.
Som människa förstår man ju i regel vad som är ändamålet med att vänta. Värre är det troligen för andra resenärer. Passageraren nedan såg lite olycklig ut.
Men värre är att det faktiskt inte finns några toaletter för människans bästa vän på våra flygplatser. För en stund trodde jag faktiskt att han skulle göra som han troligen är inprogrammerad sedan tusental år. D.v.s. lyfta på benet mot den närbelägna soptunnan men det hände aldrig
Nu slutade inte djurlivet ombord på Deltas flygning 1169 "bound for LA" med den kissnödiga hunden på bilden ovan. Nä ca: en timme efter start efterlyste flygvärdinnan i högtalarsystemet ägaren till en mycket mindre vovve. Alltså en hund som länge setts irra omkring i kabinen, allt medan den förgäves sökte sin husse eller matte. Lite pinsamt för ägaren som till slut fick ge sig till känna.
Ja, jag säger bara att det är en himla tur att man inte är allergiker i alla fall. Och nu har jag 3,5 timmes flygning kvar och skulle gärna ha sovit en stund, om det inte vore för att min uppblåsbara nackkudde läcker luft. Därför ska jag istället göra ett avbrott för att lyssna på lite talbok :-)
Men, men, till slut kommer man förstås fram (5 timmar senare) och då blir det att plocka fram tålamodet för att vänta igen.
Väl framme från hotellet kunde jag ta igen det jag missade 2:a semesterdagen. Kolla noga i mitten av bilden :-)
(det är faktiskt Hollywoodskylten)
Sedan har jag varit ute och promenerat. Jag måste ju jobba på mitt samlande (hobby). Tyvärr var det dåligt med fåglar här så jag testade att fota lite fordon istället.
I morgon kl: 7:00 flyger jag vidare. Hoppas att landa i Chicago ca: 4 timmar senare. D.v.s då är kl: ca: 18:00 i Sverige. Några timmar senare startar näst sista etappen mot Sverige. Och vem vet, kanske har jag hittat något annat att samla på vid det laget.
Ha det så bra
Roine
9/1, Om att köra fel
Hej!
Puuuuhhhh!!!!
Jag tänk att något som ska vara så enkelt kan vara så svårt. Jag tänker närmast på att hitta rätt adress. Men jag återkommer till det i slutet av detta inlägg som kommer bli ett av mina kortaste för nu är kl: 22:15 och kl: 5 ska jag åka till flygplatsen. Lämna tillbaka bilen, betala för resväskorna – ja så är det när man åker med lågprisföretag, checka in och förhoppningsvis hinna köpa lite frukost.
Dagen började i alla fall bra borta på beachhotellet i Fort Myers. Packade och käkande sedan en stadig frukost. Havregrynsgröt och ett glas vatten – låter gott, eller hur? Sedan var det bara att skriva vykortet till mamma innan badbyxorna åkte på. Därefter gick jag i två timmar efter stranden innan jag slutligen tog mod till mig och hoppade i plurret. Brrrrr...., men jag kände mig tvingad för Madeleine och brorsan tjatade så.
Efter en snabb lunch och en dusch taxade vi ut mot Sawgrass Mills utanför Ft Lauderdale. Alla hade inte hunnit shoppa färdigt så det var inte annat att göra än att hitta ett ställe att göra av med de sista slantarna på. Efter 1 km kom junior på att hon inte avslutat sitt bankkonto på Bank of America så GPS:en programmerades om. Vi gav upp när den skulle skicka oss en mil åt fel håll. Nu löste det sig ändå eftersom hon hittade ett ”drive in” kontor alldeles efter vägen. 45 minuter efter att hon gick in på kontoret så kom hon ut igen, glad som en lärka, efter att ha lyckats engagera hela kontoret i att avsluta hennes konto – hur svårt kan det vara egentligen?
Vid fyra tiden så kom vi fram till vattenstället för alla ”shopaholics”. Om du är nyfiken så läs mer om stället i inlägg från den 4 juni 2011 (Shopping). I alla fall hade jag tänkt fota en produkt som jag såg 2011 men aldrig sett vare sig förr eller senare. Madde tog bilden nedan åt mig.
Vad det är? Jo det finns inte bara BH:ar som har inlägg utan även trosor där man får större bak. Nu ska det sägas i sanningens namn att det även finns motsvarande produkt för män, med skillnaden att inlägget då sitter fram. Ja som en slags suspensoar, som man hade när man spelade hockey. Jag vägrade förstås att köpa sådana kalsonger!
Hur som helst, efter lite chinamat så skulle resan fortsätta till hotellet. Knappt 4 mil därifrån och jag hade räknat ut att Dodgen inte skulle behöva tankas trots att den krävde 1,7 liter/mil i motorvägstempo. Det höll på att gå riktigt illa! Varför då kan man fråga sig? Svaret är enkelt. Alla adresser som finns i verkligheten tycker GPS:er inte om! I det här specifika fallet fanns 4 st snarlika att välja på. Väl framme vid den första så hittades ett hotell med rätt namn. Väskorna packade ur och men vid incheckningsdisken visade det sig att det tyvärr var fel hotell. In med alla grejer igen och fullfart mot nästa anvisade GPS-adresss. Tyvärr visade det sig också vara fel. Det fanns inget hotell alls där. Vid det här laget var kl: 20:30 och alla rätt så trötta och less på att aldrig hitta fram.
Slutligen följde jag Madeleines förslag om att åka 8 km åt rakt motsatt håll och vipps så var vi framme. Då ringde min andra dotter och hon har gått och blivit rejält magsjuk hemma i Sverige. Nu gjorde ju inte det något men det är lite trist och man känner sig lite maktlös när hela Atlanten skiljer en åt. Mycket hjälp går ju inte att erbjuda på distans. Jag håller tummarna för att mågen ser till henne i morgon och att hons snart blir bättre.
I morgon skriver jag något från Los Angeles.
Ha det så bra,
Roine
8/1, Edisons och Fords vinterhemvist
Hej!
Visste du att det var här, i Fort Myers, som Tomas ”glödlampan” Edisson och Henry ”T” Ford brukade hålla till om vintrarna när det förra seklet var ungt. Numera kan man man besöka deras ”vinterstugor” som museum.
Annars känns det mest som att att allt går på halvfart här jämfört med Floridas östkust. Till och med pelikanerna tar det lungt och sitter snällt och väntar på rad.
Det är förstås både på gott och ont. Om man har semester och bara vill njuta av sparsamt utnyttjade stränder, ja då är det här rätta stället. Men om man söker puls och variation, ja då passar nog den andra sidan bättre.
Hur som helst, jag lyckades i alla fall fånga två äldre herrar som inte var rädda att ta sig vatten över huvudet.
När de sedan tröttnade på att fiska så övergick de till att mata sjöfåglarna, med sitt agn, istället. Förstås populärt bland alla pippifåglar som slapp fiska själva :-)
En annan man som jag såg höll antagligen på dö av tristess, allt medan hans fru låg och solade.
Därför hade han skaffat sig denna liten hobby. Kanske kan den jämföras med att skjuta av ett fyrverkeri eller köpa snittblommor. Väldigt fint, men förgängligt. Å andra sidan kan man passa på att njuta – helt enkelt vara lite här o nu.
I morgon är det uppbrott igen. Brorsan med fru lämnas kvar här i semesteridyllen medan jag reser vidare mot öst igen. Passade på att njuta genom att stoppa i mig både en stor och onyttig hamburgare och en chokladtårta!!!
Som du kanske har förstått går det lite si och så med min hobby numera.
Tillgången på samlarobjekt (utläses julgranar) har minskat betydligt :-(
Kanske är det dags att övergå till något nytt tänkte jag.
Ornitologi kan det vara något? Jag har i alla fall hittat 3 arter till min samling :-)
Som bonus slänger jag in en bild på den här lilla filuren när han trotsar gravitationen och springer runt upp o ner i taket.
Ha det så bra,
Roine
7/1, Genom ”Big Cypress National Preserve”
Hej!
Ja i dag så skulle resan fortsätta. Men först vill jag berätta om några saker som jag glömt att tala om tidigare. Den första är att när jag var på rundtur i går så blev jag riktigt sugen på att köpa en ny båt. Det fans massor att välja bland men den nedan tror jag skulle passa mig utmärkt ;-)
Men å andra sidan, med tanke på hur det kan gå, så är jag glad att jag inte äger någon längre och således inte heller behöver oroa mig för vad som kan hända! Eller som en vän sa till mig en gång: "ju mindre man äger, desto mindre har man att bekymra sig om"!
En annan saka som jag kanske nämnt, men som jag inte visat på bild är alternativa sätt att göra saker fina med enkla medel. Bilden nedan får illustrera den berömda ”art deco”-stilen som först uppstod i Frankrike på 20-talet men som är rikligt representerad bl.a. i på Miami beach. Där byggdes merparten av dessa hus mellan 1920 till 1940-talet.
Hur som helst, jag skulle ju berätta om den fortta resan. D.v.s. genom den södra delen av Florida. Eller från östkust till västkust om man så vill. Vi körde alltså igenom ett naturreservat som kallas ”Big Cypress National Preserve” som gränsar mot Everglades. Om du är mer intresserad av Everglades kan du läsa mitt inlägg på bloggen ”Vadå jag blyg?”, postat: 2011-06-05, istället.
Nu ska jag inte överdriva. Nog för att det låg aligatorer och skräpade efter vägen så stannade vi bara för att tanka. Brorsan, framför Dodgen, passade givetvis på att äta lite också. Sedan fortsatte färden mot dagens slutmål.
Väl framme i Fort Mayers Beach åts lunch och sedan skulle djur och arkitektur studeras.
Brorsans fru hittade den här fossilen, eller fossil kanske inte är rätta ordet, men ett dött djur var det i alla fall.
Madeleine sprang runt som en galning och letade snäckskal. Ja hon samlar verkligen på allt från gamla liftkort till tomma förpackningar. Ja och nu senast då gamla snäckskal.
Emellertid så kom hon på bättre tankar och började så småningom att fota levande djur. Fast jag vet inte om hon eller djuren blev räddast. Enligt en trovärdig källa skall flera delfiner ha skuttat runt men dom ville inte vara med på bild den här gången.
Själv ägnade jag mig åt byggnadsverken. Kolla exempelvis kåken nedan. Ett praktfullt exempel på s.k. styltbyggnad. Många av husen stod faktiskt på pålar. Antagligen är det priset man får betala när man ska bygga så nära havet.
Andra var mer ”art deco” influerade, i vart fall när det gällde färgsättning. Skulle du kunna tänka dig den här färgen?
Slutligen, nu har jag kommit på hur "han" gjorde, kolla själv – jag kan också gå på vattnet ;-)
Ha det så bra
Roine
