31/12 Nyårsafton - del 1
Hej och "happy new yaer" !
I dag är det nyårsafton och förväntningarna är förståss på topp. Dagen började 06:30 med ett träningspass i ”fitness center”, därefter var det så dags för en god frukost. Allt medan en tvättmaskin puttrade på alldeles med sig själv :-)
Sedan skulle showbiljetterna hämtas ut till kvällen evenemang och därefter flanerade jag på ”the strip”. Ja i Las Vegas kan man se mycket konstigt. Förutom Savannha tror jag nästan att Vegas är det enda ställe där det är tillåtet att dricka offentligt och bete sig. Som vanlig passade jag på att fotodokumentera lite.
Först ut ett smakprov på den berömda Las Vegas arkitekturen.
Nästa föremål för min uppmärksamhet var tjejen med trosor som hade så stora förstoringsinlägg så att de nästan trillade ut.
Sedan har vi diverse gatuartister och lättklädda damer men den sistnämnda kategorin ska jag bespara dig. Däremot får du se en man som kan sägas kombinera båda grupperna.
Själv gillade jag den här transformern trotts att han var ofin ok kliade sig i baken när han inte trodde att någon såg på :-D
Säga vad man vill, men bergen som bildar kuliss till staden är väldigt imponerande. Se själv nedan!
Efter allt tittande och promenerade så var alla sugna på lite mat och, hör och häpna!!!, för första gången under denna resa så slank jag in på donken men fastande tyvärr själv inte på bild så du får hålla tillgodo med dessa personer istället :-)
Och....
som du kan se har man inte haft julgransplundring här än.
Om showen, middagen och fyrverkerierna skriver jag i morgon för nu ska jag sussa middag innan det är dags att svida om.
Vi hörs,
Roine
30/12 Mot öknen
Hej!
Dagens etappmål var Las Vegas – spelets och syndens näste! Dit var det ungefär 30 mil och färden går som bekant genom Mojaveöknen. Öken ska det vara något kanske du tänker och rynkar lite på näsan men då ska jag berätta att landskapet är storslaget och delvis mycket vackert.
Visste du förresten att Route 66 gick just mellan Los Angeles och Chicago. Delvis samma sträckning som Interstate 15, d.v.s. den som jag körde i dag. Bitvis är vägen kanske lite enahanda.
Men när man har en GPS som även visar höjden kan man inte låta bli att fascineras av att plötsligt klättrat upp från havsnivån till 1450 meters över havet. Utsikten är imponerande. Berg och djupa dalar, och sedan mera berg igen.
Och skulle inte det vara nog så kan man stanna till och ta en fika i någon av de fantastiska samhällen man passerar. Jag säger bara Barstow och Baker, har du varit där så förstår du alldeles säkert. Nä jag skämtar förstås, det är obegripligt att människor vill bo på dessa platser men å andra sidan så skulle de nog tycka samma sak om Matfors, Indal eller Stöde.
I Baker tog vi alla fall en kopp kaffe och kissade vilket blir mer och mer välbehövligt ju äldre man har förmånen att bli. Snart lär man väl inte kunna åka längre än 1 mil i taget om utvecklingen fortsätter som den har börjat.
Slutligen kom vi fram till Vegas men eftersom det skulle dröja några timmar innan det gavs access till hotellrummet så bestämdes att ytterligare en ”outlet” skulle besökas. Den iden var vi långt i från ensamma om. Det kändes som om halva stan var på tå för att inte missa mellandagsrean och göra av med de sista slantarna innan året var till ända. I stor behov av en toalett och omöjligt att finna en p-plats började humöret att tryta. Situationen förvärrades av en parkeringsvakt i uniform som tydligen bestämde sig för att ställa till så mycket problem som möjligt.
När de grundläggande behoven var tillgodosedda var det så dags för att starta shoppingen. Rätt så snart gav jag upp eftersom det inte kändes värt besväret att köa för att komma in i affärer, köa för att få prova ett plagg och återigen köa för att betala. Helt enkelt inget för en vanlig svensk man!
Tre timmar senare men med merparten av pengarna i behåll var det så dags att navigera mot hotellet. Första hindret på vägen var den otrevliga p-vakten men till allas glädje lyckades jag smita under den sekund som han vände bort blicken. GPS:en skickade ut oss på en 8-filig Freeway och sa att det var 4 km till närmaste mack. Nu började jag bli lite orolig eftersom bränslemätaren stod på rött. Borde förstås ha tankat när min fru frågade om bensinen skulle räcka men jag trodde inte att Dodgen skulle sopa i sig så mycket bensin som den faktisk gjorde. Ja GPS:en har varit ett ständigt sorgebarn. Många gånger har den skickat mig fel och det hände förstås igen. Men en mack hittades till slut och färden kunde fortsätta.
Men så hände det igen, allt för sent kom apparaten med ett meddelande och vipps så hamnade hela ekipaget på ”the strip”, d.v.s. Las Vegas mest kända gata istället för närmaste vägen till hotellet.
Efter incheckning började lila stadsvandringen på jakt efter mat. Och mat finns det praktiskt taget överallt. Saken är bara den att priserna kan variera väldigt mycket. Det ordnade sig också. På vägen hem kunde jag konstatera att trotts att jag var i New York förra året så kom jag mycket närmare frihetsgudinnan här i Vegas, än vad jag gjorde däruppe.
Bilden nedan visare lite tinnar och torn på hotell Excalibur där jag bodde 2007 när jag senast var här.
Dessvärre så har jag nylig upptäckt att mågen inte läser min blogg! Det gör mig förstås oerhört ledsen och besviken. Men nu tror jag att jag kommit på förklaringen. Han dricker hellre Samuel Adams och tittar på amerikansk fotboll.
Ha det så bra
Roine
29/12 Återföreningen
Hej!
Visst berättade jag att jag var frisk nu :-)
I dag var planen att åka norrut igen. Mot kallare väder skulle man kunna säga. De senaste dagarna har det varit rätt så bra väder här i San Diego, men nu kommer det att bli lite kyligare. Los Angeles ligger drygt 20 mil norr om San Diego och det är målet för dagen, närmare bestämt Ontario CA som ligger lite norr om själva Los Angeles.
En utflykt gjordes först till en, för dig som är tv-serie intresserad välkänd badstrand, där Madeleine och hennes vänner tillbringar mycket tid under sensommaren och hösten.
Tyvärr var vädrets makter inte med oss och det var svårt att föreställa sig i regnet att hon tillbringat så många timmar här en dag som denna.
Men med lite fantasi går det förståss. När man är ute på upptäcktsresa går det åt en hel del energi så ett depåstopp gjordes direkt efter strandhugget.
När jag fick in maten med hamburgaren skickade kocken med en fet vass kniv. Eftersom jag redan hade bestick så förstod jag inte vad den skulle användas till eftersom jag redan fått bestick. Hur som helst, jag använde den som en vanlig kniv tillsammans med gaffeln när jag åt min burgare på ett enligt mitt tycke civiliserat sätt. Emellertid blev jag varse hur det var tänkt när jag senare spanade på några infödingar som beställt samma rätt som jag. Man skulle tydligen använda kniven till att dela burgaren mitt itu för att sedan äta den med händerna. Hmmmm...., ja alltid lär man sig nått.
Därefter fortsatte resan in i landet för att göra ett stopp vis posten i Fullerton. Jakten på mitt borttappade paket hade börjat. Det visade sig att det var levererat till lägenheten Madeline flyttat ut från 1v tidigare! Efter en del arbete kunde så småningom brevlådan i den utflyttade lägenheten vittjas och Roine hade sparat 700 + 900kr, allt lite beroende av hur man räknar. Bra förtjänst på den här dagen :-)
Nu började tiden bli knapp och högsta fart sattes mot Los Angeles International där Malin och mågen skulle hämtas upp efter deras alldeles egna utflykt till San Francisco. Vi han nästan komma i tid ;-) Ja för dem som känner mig kommer jag ju sällan exakt i tid och så blev det inte nu heller.
Väl på plats skulle allt bagage stuvas om och få plats i en enda bil. En riktig utmaning kan man säga men alla tog det med ro och tillslut lyckades faktisk uppdraget.
Sedan sattes högsta fart mot Ontario, CA som var dagens slutdestination. Eftersom kvällen var ung bestämdes att en outlet skulle hinnas med. Själv hade jag fortfarande väldigt ont framför min högra häl och såg chansen att köpa mig ett par nya skor. Men det skulle visa sig vara mer tidsödande än planerat.
Tillslut hade ett par Asics Gel Cayanao 18 provats ut, d.v.s. fjolårets modell av den populära skon för endast 650 kr, med andra ord ett riktigt kap!!! Men också hade mågen avstyrt min första impuls att gå på den 50$ dyrare Gel Cayanao 19, i rött och limegrönt, som var årets modell. Jag kanske inte har berättat det tidigare men mågen är väldigt ekonomisk av sig. Tyvärr var skorna stöldmärkta så jag kunde bara prova den vänstra skon. Expediten vägrade ta bort stöldmärkningen och hänvisade till att det bara kunde göras i kassan. Väl där var det inte läge att tjaffsa om att prova mera eftersom köerna var oändligt långa. Jag betalade och passade även på att inghandla någon form av liniment till min värkande fot.
Hur som helt, när jag kom ut från butiken så stoppade jag in de nya specialsulorna, som också inhandlats, i de alldeles nya skorna. Remmade sedan på mig dem och kastade kartongen i närmaste soptunna. Men, men....
…. nu förhåller det ju sig som så att jag har väldigt känsliga fötter :-) Därför märkte jag genast att det kändes konstigt i den högra skon under trampdynan. Min fru tittade irriteat på mig och påminde om paret av samma modell jag köpte på förra resan som står oanvända på grund av att de visade sig vara ett halvt nummer för små vid närmare utprovning. Och den ägde rum när jag var i South Carolina medan skorna inköpts i Florida.
Frun gick direkt lös på soptunnan där jag slängt förpackningen och innan ”security” hunnit fatta att det fanns en ”garbage collector” mitt ibland dem, hade kartongen återfunnits och skorna placerats i den samma. Lite skamsen fick jag vända åter till butiken. Där visade det sig tyvärr att jag köpt det enda kvarvarande paret. Efter en del provade av alternativa modeller så fick jag till slut mina limegröna godingar ;-)
Undrar du vad som låg i paketet jag jagade? Ja det var en helt vanlig men i sverige osedvanligt dyr CPAP-mask som jag använder för att inte snarka. Och den skymtar i förgrunden på sängern framför Madeleine.
Ha det så bra
Roine
28/12, Cabrillo
Hej!
I dag har det varit varit full fart hela dagen. Man kan verkligen fråga sig om det ska behöva vara så här stressigt på semestern. Först så vaknade jag vid 6 och bestämde mig för att inte kliva upp utan lyssna lite på min talbok i stället. Vid 7 var tålamodet slut och hungern drev mig ner till frukostrestaurangen, -havregrynsgröt som vanligt :-)
Efter frukosten var det så dags för veckans 1:a träningspass. Kändes lite ovanligt att använda musklerna på det här sättet men rätt så bra efteråt.
Väl duschad och ombytt stod ”Old Town” på schemat. Traskade runt och tittade på vad som påstods vara den ursprungliga stadskärnan i San Diego.
Kastade ett tuggummi på gatan och vipps så dök den här kärran upp bredvid mig.
Gissa vad som hände sedan!
Njaa riktigt så illa var det kanske inte. Bilderna togs på Sheriff museet i gamla stan. Strosandet fortsatte fram till lunch. Många hus som såg ut som filmkulisser. Åt därefter en fantastisk lasagne och kände mig plötsligt proppmätt.
Sedan var det dags för lite shopping. En familjemedlem skulle göras lycklig genom att utrustas med lite ny elektronik.
Därefter bar det av till nationalparken Cabrillo, namnad efter den 1:a europén (Juan Rodrigez Cabrillo) som steg i land på USA:s västkust 50 år efter att Columbus först upptäckt kontinenten.
Utsikten var fantastisk och bl.a. kunde San Diegos ”Sky Line” betraktas på avstånd.
En annat objekt jag fångade på bild var den gamla fyren som var mycket vackert belägen. Nästan som i en film.
Hoppade sedan in i bilen för att hinna till ”sunset cliff”.
Dagen avslutades med middag på ”Cafe Cayote” och nu har jag ätit min ranson av mexikansk mat för den här resan.
Ha det så bra
Roine
27/12, Och jag börjar äntligen bli mig själv igen!
Hej!
När jag vakande efter en sedvanligt mycket lång natt kände jag mig hungrig! Lite ovanligt med tanke på hur det känts sedan jag anlände till detta land.
I går orkade jag en halv caesarsallad till lunch och en halv tortilla till middag. Men det var ju i och för sig bra med tanke på hur lite jag fick i mig dagarna innan. Hur som helst, strax efter kl: 7 fick jag sleva i mig min 1:a ”oats meal, cinnamon flavor” på denna resa - havregrynsgröt med socker och kanel alltså. Och det var jätte gott, d.v.s. ett tydligt tecken på att jag börjar bli mig själv igen.
Sedan lämnades jag av på Harbour drive medan resten av familjen begav sig ut på hajk i en nationalpark.
Målet låg en bit bort men lite motion ska ju visst göra en gott.
Efter en kvarts promenad var jag så framme!
Dagens mål var ju som jag tidigare berättat USS Midway. Namnat efter slaget vid Midway 1942 men båten var något yngre. Sjösatt mars 1945 och tagen i bruk september samma år. Sista ”resan” var som flaggskepp i operation ”Desert Storm” 1991 när jänkarna skulle rädda Kuwaits olja från Saddam.
Jag inspekterade förstås skeppet från köl till brygga och det var väldigt intressant. Vad sägs t.ex. om 220 000 hästkrafter och drygt 4000 besättningsmän! Ett hangarfartyg är ett litet samhälle i sig. Allt från sjukhus, post, fängelse, snabbköp, tvätteri, förråd, restauranger, frisörer, mekaniskaverkstäder och mycket mycket mer fins ombord. Ett besök kan varmt rekommenderas!
Själv studerade jag IT-avdelningen extra noga och där hittade jag bl.a. ett superstort kärnminne på 32Kb. ”State of the art” för sin tid skulle man kunna säga. Kanske tur att de här båtarna mest opererar på djupt vatten med tanke på den klena datakraften (Univac) som fans att tillgå för navigeringen.
Och en gammal teletype med kortläsare!!!
Sedan kikade jag förståss på flygplan :-)
Efter 6 timmar ombord bestämde jag mig emellertid för gå iland och för första gången den här veckan hade vädret blivit så fint att jag t.o.m. fick ta av mig jackan.
Nu har det badats jacuzzi och sedan ätits efterrätt på Cheesecake Factory., d.v.s. ännu ett tecken på min hälsa :-). Vid det här laget sover frun redan och junior har gått ut för att ringa. Dax att sova med andra ord.
Ha det bra,
Roine
26/12 Så äntligen.....
… kom jag till Sea World, om än några dagar senare än vad jag själv planerat, men... bättre sent än aldrig, som man brukar säga.
Väl där möttes vi av hajar!!!
Men som du själv kan se så var de inte så farliga som man kunde tro. Det var som vanligt i amerikanska parker, rent snyggt och mycket välordnat. Det mest anmärkningsvärda i jämförelse med andra djurparker var nog att man kom djuren så väldigt nära. Ja man kunde tom klappa på en dem som nedan när Madeleine klappar på en Stingrocka
Höjdpunkten för dagen tyckte jag var showen med späckhuggare. Otroligt hur man kan få så stora djur att göra som man önskar, men flera var väldigt gamla så det tar antagligen lång tid att träna dem. Jag undvek att sitta i ”soak zone” och det var tur med tanke på att det inte var allt för varmt här.
Till skillnad mot t.ex. Kolmården så bestod delfinshowen inte bara av enstaka delfiner som hoppade. Nej det var en blandning av teater/balett, simhopp, trapetsakrobatik, delfin och valshow.
Med andra ord en mycket annorlunda upplevelse.
Innan vi åkte från parken försökte jag få Madeleine att klappa en bäver som alla de andra barnen men ….. - ja hon vägrade förstås så det fick bli en annan unge på bilden med bävern.
Ha det så bra
Roine
Juldagen den 25/12
Hej!
Så var det en ny dag med nya möjligheter i USA:s 8:e näst största stad ..... :-)
Och i dag kändes det lite bättre, även om jag är långt i från bra med magen. Tänka sig att jag oroade mig så mycket för alla extra kilon jag skulle lägga på mig under semestern. Fortsätter det så här kommer det att bli precis tvärtom. Ja, ja, det är ju ganska många dagar kvar så det hinner antagligen förändra sig och om inte förr hoppas jag att aptiten återvänt till nyårsafton.
I dag sov alla ganska länge. Tack vare det fick man utstå ett smärre krig i frukostmatsalen. Själv hoppade jag alla ”on demand” tillverkade omeletter som bättre hotell håller sig med. Tack vare det kunde jag direkt gå på havregrynsgröten och ytterligare en kopp te. Äntligen en sjukdomsfördel!!!
När väl bilen blivit framkörd satte jag mig längst bak i minivanen och njöt av stadens vyer. Dagens första mål var Coronado Beach där det gamla trähotellet skulle betraktas. Väl där såkändes det som att här skulle det vara helt ok att bo. Schysta hus av olika modeller och fantastiska möjligheter att surfa och bada.
Ja så var det själva trähotellet, Hotell Del Coronado, från 1877. Stort och mycket elegant för att vara byggt i trä. Se även: http://en.wikipedia.org/wiki/Hotel_del_Coronado.
Om man tyckte att det var för kallt att bada i havet, så här i slutet av december, kunde man välja någon av många uppvärmda badbassängerna eller i den jacuzzi som verkade tillhöra varje lägenhet.
Andra nappade på att det var vinter och åkte skridskor på uterinken mot en bakgrund av palmer och stilla havet.
Vi hoppade detta och styrde istället mot Balboa Park. Tyvärr var just Air & Space Museum stäng den här dagen. Man frågar sig förståss varför inte amerikanarna kan ha sin julklappsöppning den 24, precis som oss. Zoo var inget alternativ eftersom Madeleine vägrade att promenera in hållandes pappa i handen som alla andra förväntansfulla barn gjorde. Det fanns förstås flera olika museum att besöka också, men jag sparar mig till mina ”high lights” här i södra Kalifornien, USS Midway Museum och Sea World. Kanske inte så kulturellt men vem bryr sig.
Nu ska jag avsluta med ytterligare en bild från Coronado på ett träd som gått över styr och som behövt lite stöttning :-)
I morgon hoppas jag vara helt återställd och ser fram emot ett besök vid närmaste Cheesecake Factory!
Ha det bra,
Roine
23-24 december
Så har julafton passerat, eller i vart fall hemma i Sverige. Här är kl: 17:25 och det har varit en väldigt lååång dag. Precis som i går skulle man kunna säga men av helt andra skäl än då.
I går klev vi upp vid 06:00 och åkte från hotellet ungefär 1 timme senare. Väl ute på Arlanda gick det ganska smidigt. Enda problemet var att en tidigare känning av mycket ont framför hälen i högerfoten återkom. Jag försökte att kurera mig genom att promenera under 1,5 timme innan planet till Zurich skulle avgå. Vi lyfte 20 minuter försenade men en del av förlusten togs igen under den drygt 2,5 timmar långa flygningen. Sedan var det bara att hoppa på tåget för att raskt byta terminal.
Säga vad man vill, men Schweizarna snålade inte med maten. Och till skillnad mot amerikanska flygbolag så ingick allt i priset. Vi landade ”on shedule”, d.v.s. 12 timmar senare. Hade det sedan inte varit för ett Air France plan som stod i vägen (fick vänta 45 minuter innan planet kunde taxa in till gaten) hade allt gått perfekt.
Det var förståss roligt att Madeleine mötte oss i ankomsthallen efter att inte ha setts sedan vi tog avsked av henne på Arlanda i mitten av augusti. Det blev en del kramar innan hyrbilarna skulle hämtas ut. Och det tog sin rundliga lilla tid också. Bolaget just jag hyrt bil av verkade hämta sina kunder mest sällan av alla bolag.
Mågen hade inget problem med att välja hyrbil utan högg direkt en Ford Mustang Cab av senaste snitt. Urvalet på minibussfronten som jag var hänvisad till var tyvärr inte allt för exalterande.
Sedan blev det som vanligt, ungdomarna knölade in sig i caben och drog som en avlöning. Själv stod man kvar och trotts GPS:en blev det en del felkörningar som vanligt! Det slår sällan fel att det händer just när man rest långt, känner sig trött och lite sliten och det är mörkt ute. Trafiktempot och valmöjligheterna är helt annorlunda jämfört med i Sverige.
Nåväl, till slut så anlände jag till motellet och mötes av en del spydiga kommentarer kring hur länge juniorerna behövt vänta. Efter incheckning var det dags att föröka hitta någonstans att äta, trotts att vi ätit oss igenom hela dygnet kändes det som. I alla fall så räckte inte orken så långt och därför blev det en macka på Subway innan sällskapet promenerade hem för att sova. Och det kunde verkligen behövas för då hade jag varit vaken i 1 dygn.
Sedan började eländet, magen var totalt i olag. Natten tillbringades till stor del på toaletten. Själv var jag övertygad om att jag blivit matförgiftad på mackstället men ingen annan blev dålig så jag vet inte om det var det. I alla fall har jag tillbringat hela dagen i bilen, med undantag för när jag låna de en toa på Hollywood Boulevard medan resten av sällskapet kikade på namnplattor. Samma när bergen skulle bestigas för den obligatoriska fotograferingen under skylten.
Det var i alla fall väldigt skönt när vi skildes åt från mågen och Malin som styrde kosan mot San Francisco. Resten av familjen satte fart söderut. När jag åter klev ur bilen i Fullerton, där en massa packning skulle hämtas upp, hade jag så #&!# ont i foton att jag knappt kunde gå. Vilken eländig julafton tänkte jag. Men sedan tänkte jag att vilken tur att jag blev magsjuk i dag, istället för i går när man satt på flyget – det gäller att tänka positivt i ala lägen (även om alla inte käner igen mig i den beskrivningen)!
Nu mår jag faktiskt lite bättre efter att ha druckit en kopp te och tagit en Treo. Meningen var att julafton skulle firas på en ganska fräck restaurang här i San Diego, men det är avbokat. Själv känner jag mig nöjd om jag kan hitta en soppa och en kopp te i hotellrestaurangen.
Konstigare julafton har jag aldrig upplevt men det är några timmar kvar så mycket kan ännu hända.
God Jul
Roine
Så var det dags igen....
Det var bra precis 18 månader sedan jag publicerade något senast på min blogg.
Anledningen till det flera men kanske mest att det inte händer så mycket spännande i mitt liv som kan vara av intresse för andra.
Men nu tänkte jag skriva om min semester som just har börjat. Hoppas att det blir roligt så att du som läser kan skratta lite ibland.
I dag har jag åkt till Stockholm och det var rätt så händelselöst. Ja möjligen med undantag för en två lång bilkö strax norr om Gävle. Antagligen hade det hänt en olycka och för vissa trafikanter blev väntan lång. Trotts det kyliga vädret hade många valt att stiga ur sina stillastående fordon. Damerna för att röka och herrarna för att vattna snödrivorna. Som tur var ägde alltihop rum i det norrgående körfältet :-)
Väl framme på hotellet var det bara att sätta sig ner och vänta på dottern och ”mågen”. Scandic var på sitt generösa humör så jag passade på att stärka mig med en dubbel espresso medan jag väntade.
Nu är det dags att gå ner till baren och dricka en öl, prata om gemensamma förväntningar och stärka sig inför den kommande plågan. Jag gillar verkligen att resa men hatar att göra det i coach class.
I morgon blir det antagligen inget inlägg på grund av flygresan Stockholm - Zurich - Los Angeles. På grund av skillnaden är klockan 17:00 den 23/12 när vi landar. Hos dig står då tomten nästan utanför dörren och vän
Ha det bra
Roine
