roinen

Uppstigning mellan 05:00 och 05:30 onsdagen den 1 juni. Därefter toalettbestyr mm, tätt följt av frukost. Utcheckning från hotellet och klockan 06:50 bar det av ut till Arlanda.

Sedan fortsatt det som vanligt med vid incheckningsdisken; -”vem har packat väskan”, ”har du tagit emot något brev paket eller dylikt” o.s.v. När så alla tagit sig genom incheckningsprocedurerna och säkerhetskontrollen återstod inte mycket tid innan det var dags att kliva på planet. Avgången var planerad att äga rum 09:10.

Allt fortsatte sedan planenligt. Planet, som för övrigt var en Boeing 757-300, hade nog några år på nacken men kändes ändå fräsch för att vara en amerikansk kärra. Helt enligt tidtabell rullade vi ut på taxibanan och köade upp bakom en 737:a på väg till Luleå och en MD80 med destination Köpehamn. Allt såg riktigt bra ut. Så hördes plötsligt den blonda amerikanska flygkaptens röst i högtalaren. Vad hon sa? - jo att vi måste åka tillbaka till gaten för att kontroller ett konstigt ljud vid vänster vinge.

Minuterna flöt på och olika tekniker började springa runt i planet för att leta fel. En timme senare var problemet lokaliserat till en lös hydraulpump. Felet åtgärdades snabbt men sedan måste ju teknikern/alt. den trevliga kaptenen ringa till Huston, Tx. för att få ett ”go” till ny ”take off”. Inte vet jag, men väldigt omständligt verkar det vara det här med flygning.

Ca: 12:30, fortfarande positiva och knappt 3,5 timme försenad, var vi så iväg mot NY. 14:30 ”eastern time”, efter att ha tvingats cirkulera i ytterligare 20 minuter p.g.a. trafiksituationen i Newark, tog så hjulen mark. Själv var jag snabbt av planet och höll god fart på vägen upp mot ”Imigration”. Jag han även ta några bilder på Malin och Madeleine innan jag upptäckte att det förståss rådde foto, telefoni och ”lyssna på radio” förbud!!!

Nu återstod bara en timme och femtonminuter innan anslutningen till Miami skulle avgå. Kön till Imigration (där man kollar passet, fotas, tar fingeravtryck, talar om att man är på semester mm) kändes oändligt lång. Efter 30 minuters köande stod det helt klart att anslutningsflyget var helt hopplöst omöjligt att nå.
Ca: 1 timme senare var bagaget uthämtat och nästa köande påbörjat.

Den här gången för att fixa en ombokning till Florida. Om kön till ”Imigration” gått långsamt framåt så stod den här kön näst intill helt still. Det gjorde inte så mycket eftersom planet skulle avgå först kl: 20:00 (alltså kl: 02:00 svensk tid i dag torsdag).

Så var det dags att borda planet och nu kändes det som att målet var nära. Då meddelar den pigga lilla flygvärdinnan att det gick bra att lämna alla saker i planet men att alla passagerare måste kliva av pga att det inte fanns några piloter att tillgå den närmaste timmen för att flyga oss ner till solen.

Alla motgångar till trots hade jag känt mig rätt så positiv hela tiden men nu gick luften ur mig, -måttet var rågat! 21:15 (03:15 svensk tid) bar det så äntligen av. Väl på planet träffade jag en trevlig kanadensisk management konsult som skulle ner och jobba. Efter 20 minuters diskussion om världsläget somnade jag in, Sedan sov jag i 15 minutersintervaller de närmaste tre timmarna.

Det gick fort o lätt att komma genom terminalen på Miami International. Kanske beroende på att alla normala människor sov kl: 01:00 på natten (utom vi då förstås). Hyrbilen hämtades ut, en riktigt trevlig liten minivan blev det. Detta på grund av att vissa i familjen ansåg att den läckra SUV:en inte höll måttet (vad avsåg sittkomfort i baksätet).

GPS:sen programmerades och bilen lämnade garaget. Efter att kvinnorösten upprepade gånger sagt svänga vänster och därefter at rutten skulle göras om, gjordes det fatala misstaget att övergå till manuell navigering.
Det slutade på en bakgata någonstans halvvägs mellan flygplatsen och hotellet. Efter att ha backat ut från gränden blev jag stoppad av en polis. Det visade sig vara ett lyckokast. Den hjälpsamma polisen sa helt enkelt; ”follow me” och så var vi på rätt spår igen. Sedan följdes damens instruktioner i apparaten till punkt och pricka.

Klockan 03:45 (09:45, svensk tid, 26 timmar resan!!!) somnade jag utmattad i en skön säng. Vaknade ca: 4 timmar senare, pigg utvilad och glad. Resten av dagen har ägnats till sol och bad. Det är trettio grader i luften och 25 i vattnet.
Historien om den påtända tjejen som gjorde mackor på Subway får vänta till en annan gång.

I morgon ska det shoppas på outlet och det är nog bra med tanke på all ömmande hud som inte tål mera UV-strålar på några dagar. 

//Roine