roinen

Så har julafton passerat, eller i vart fall hemma i Sverige. Här är kl: 17:25 och det har varit en väldigt lååång dag. Precis som i går skulle man kunna säga men av helt andra skäl än då.

I går klev vi upp vid 06:00 och åkte från hotellet ungefär 1 timme senare. Väl ute på Arlanda gick det ganska smidigt. Enda problemet var att en tidigare känning av mycket ont framför hälen i högerfoten  återkom. Jag försökte att kurera mig genom att promenera under 1,5 timme innan planet till Zurich skulle avgå. Vi lyfte 20 minuter försenade men en del av förlusten togs igen under den drygt 2,5 timmar långa flygningen. Sedan var det bara att hoppa på tåget för att raskt byta terminal.

Säga vad man vill, men Schweizarna snålade inte med maten. Och till skillnad mot amerikanska flygbolag så ingick allt i priset. Vi landade ”on shedule”, d.v.s. 12 timmar senare. Hade det sedan inte varit för ett Air France plan som stod i vägen (fick vänta 45 minuter innan planet kunde taxa in till gaten) hade allt gått perfekt.

Det var förståss roligt att Madeleine mötte oss i ankomsthallen efter att inte ha setts sedan vi tog avsked av henne på Arlanda i mitten av augusti. Det blev en del kramar innan hyrbilarna skulle hämtas ut. Och det tog sin rundliga lilla tid också. Bolaget just jag hyrt bil av verkade hämta sina kunder mest sällan av alla bolag.  

Mågen hade inget problem med att välja hyrbil utan högg direkt en Ford Mustang Cab av senaste snitt. Urvalet på minibussfronten som jag var hänvisad till var tyvärr inte allt för exalterande.

Sedan blev det som vanligt, ungdomarna knölade in sig i caben och drog som en avlöning. Själv stod man kvar och trotts GPS:en blev det en del felkörningar som vanligt! Det slår sällan fel att det händer just när man rest långt, känner sig trött och lite sliten och det är mörkt ute. Trafiktempot och valmöjligheterna är helt annorlunda jämfört med i Sverige.

Nåväl, till slut så anlände jag till motellet och mötes av en del spydiga kommentarer kring hur länge juniorerna behövt vänta. Efter incheckning var det dags att föröka hitta någonstans att äta, trotts att vi ätit oss igenom hela dygnet kändes det som. I alla fall så räckte inte orken så långt och därför blev det en macka på Subway innan sällskapet promenerade hem för att sova. Och det kunde verkligen behövas för då hade jag varit vaken i 1 dygn.

Sedan började eländet, magen var totalt i olag. Natten tillbringades till stor del på toaletten. Själv var jag övertygad om att jag blivit matförgiftad på mackstället men ingen annan blev dålig så jag vet inte om det var det. I alla fall har jag tillbringat hela dagen i bilen, med undantag för när jag låna de en toa på Hollywood Boulevard medan resten av sällskapet kikade på namnplattor. Samma när bergen skulle bestigas för den obligatoriska fotograferingen under skylten.

Det var i alla fall väldigt skönt när vi skildes åt från mågen och Malin som styrde kosan mot San Francisco. Resten av familjen satte fart söderut. När jag åter klev ur bilen i Fullerton, där en massa packning skulle hämtas upp, hade jag så #&!# ont i foton att jag knappt kunde gå. Vilken eländig julafton tänkte jag. Men sedan tänkte jag att vilken tur att jag blev magsjuk i dag, istället för i går när man satt på flyget – det gäller att tänka positivt i ala lägen (även om alla inte käner igen mig i den beskrivningen)!

Nu mår jag faktiskt lite bättre efter att ha druckit en kopp te och tagit en Treo. Meningen var att julafton skulle firas på en ganska fräck restaurang här i San Diego, men det är avbokat. Själv känner jag mig nöjd om jag kan hitta en soppa och en kopp te i hotellrestaurangen.

Konstigare julafton har jag aldrig upplevt men det är några timmar kvar så mycket kan ännu hända.

God Jul

Roine