12/1 Resans slut
Hej!
Jo förra inlägget slutade väl vid midnatt, svensk tid, om jag minns rätt. Och lika bra var väl det. För jag sover nästan alltid uruselt på flygningar. Dricker alldeles för lite och äter tyvärr i regel upp all mat som serveras.
Sömnproblemen har flera orsaker. T.ex. att folk stöter i en hela tiden varje gång de går förbi. Eller att man får kramp på grund av den obefintliga benutrymmet eller den obekväma stolen. För at inte tala om skrikande barn i kabinen (som inte är ens egna!!!!). Ja det finns oräkneliga skäl till det är jättesvårt att sova på flygplan. Här bör tilläggas att problemet sällan eller aldrig uppstår i andra sammanhang så som vid föredrag, möten mm. ;-) Det bör tilläggas att en del i min familj delar inte mitt problem.
Att jag dricker för lite hör samman med flygplanskroppens utformning och min längd. Det är rätt så besvärligt att stå och kissa i någon slags upprätt brygga på grund av att man annars slår i huvudet i det inåt buktande flygplansskrovet.
Varför jag äter allt som serveras och sedan får magknip tror jag beror av min uppfostran – man slänger inte mat även om det är vacuumförpackad och oaptitlig.
Jag väljer att inte kommentera mina medpassagerare i kabinen eftersom det skulle kännas lite förmätet. De har säkert lika många åsikter om mig, som jag om dem.
Landningen gick i alla fall bra bra och efter lite väntan lyckades vi komma av planet. Nästa uppdrag som stod i tur var att byta in den skadade resväskan som lånats av några vänner. Och här visade sig SAS faktiskt från sin bästa sida. Fort och enkel och alla blev nöjda. Eller i vart fall är det vad jag tror tills jag överlämnat ersättningsväskan till dess rättmätiga ägare.
Att få ut bilen visade sig däremot bli ett problem. Inte p.g.a. att den var helt hoptjälad efter 3v på Arlandas parkering, utanför att bommen vägrade att öppna sig trotts en erlagd avgift om drygt 900 kr. Slutligen efter ett antal försök och slutligen ett telefonsamtal så kunde färden mot Sundsvall fortsätta.
Trafiken var lugn, ja allt känns nästan lugnt jämfört med Miami och LA. Slutligen......
”home sweet home”!!!!
Jo, så var det det här med hobby, eller samlande för egen del.
Plåtfåglar, eller kanske kallas det ”plane spotting”, skulle ju också kunna vara något för mig.
A380 - dubbeldäckare !!!
Boing ???
Boing 737
Om jag räknat rätt så har drygt 2800 mil med flyg och nästan 500 med bil tillryggalagts. Inte så dåligt med tanke på att tiden var begränsad. Som kuriosa kan jag nämna att jag själv knappast kör mer än 200 mil/år, med min egen bil. Till det skall läggas ytterligare 100 som mina döttrar lyckas avverka på sina lov.
Slutligen så ska jag visa mitt sista bidrag, som jag släpat ända från LA, enkomt för att bidra till mågens samling. Jag har för mig att jag pratat lie om samlade förut, men är inte säker på huruvida jag har berättat eller inte om Mattias passionerande samlarintresse för minischampoflaskor. Håll tillgodo Mattias, du får serien så snart vi träffas.
Och till ev. läsare på SPV, nu är vilan över. På måndag dyker jag upp igen :-)
Vi ses och hörs kanske nästa gång jag är på resande fot :-)
Hälsningar,
Roine
