9/1, Om att köra fel
Hej!
Puuuuhhhh!!!!
Jag tänk att något som ska vara så enkelt kan vara så svårt. Jag tänker närmast på att hitta rätt adress. Men jag återkommer till det i slutet av detta inlägg som kommer bli ett av mina kortaste för nu är kl: 22:15 och kl: 5 ska jag åka till flygplatsen. Lämna tillbaka bilen, betala för resväskorna – ja så är det när man åker med lågprisföretag, checka in och förhoppningsvis hinna köpa lite frukost.
Dagen började i alla fall bra borta på beachhotellet i Fort Myers. Packade och käkande sedan en stadig frukost. Havregrynsgröt och ett glas vatten – låter gott, eller hur? Sedan var det bara att skriva vykortet till mamma innan badbyxorna åkte på. Därefter gick jag i två timmar efter stranden innan jag slutligen tog mod till mig och hoppade i plurret. Brrrrr...., men jag kände mig tvingad för Madeleine och brorsan tjatade så.

Efter en snabb lunch och en dusch taxade vi ut mot Sawgrass Mills utanför Ft Lauderdale. Alla hade inte hunnit shoppa färdigt så det var inte annat att göra än att hitta ett ställe att göra av med de sista slantarna på. Efter 1 km kom junior på att hon inte avslutat sitt bankkonto på Bank of America så GPS:en programmerades om. Vi gav upp när den skulle skicka oss en mil åt fel håll. Nu löste det sig ändå eftersom hon hittade ett ”drive in” kontor alldeles efter vägen. 45 minuter efter att hon gick in på kontoret så kom hon ut igen, glad som en lärka, efter att ha lyckats engagera hela kontoret i att avsluta hennes konto – hur svårt kan det vara egentligen?
Vid fyra tiden så kom vi fram till vattenstället för alla ”shopaholics”. Om du är nyfiken så läs mer om stället i inlägg från den 4 juni 2011 (Shopping). I alla fall hade jag tänkt fota en produkt som jag såg 2011 men aldrig sett vare sig förr eller senare. Madde tog bilden nedan åt mig.

Vad det är? Jo det finns inte bara BH:ar som har inlägg utan även trosor där man får större bak. Nu ska det sägas i sanningens namn att det även finns motsvarande produkt för män, med skillnaden att inlägget då sitter fram. Ja som en slags suspensoar, som man hade när man spelade hockey. Jag vägrade förstås att köpa sådana kalsonger!
Hur som helst, efter lite chinamat så skulle resan fortsätta till hotellet. Knappt 4 mil därifrån och jag hade räknat ut att Dodgen inte skulle behöva tankas trots att den krävde 1,7 liter/mil i motorvägstempo. Det höll på att gå riktigt illa! Varför då kan man fråga sig? Svaret är enkelt. Alla adresser som finns i verkligheten tycker GPS:er inte om! I det här specifika fallet fanns 4 st snarlika att välja på. Väl framme vid den första så hittades ett hotell med rätt namn. Väskorna packade ur och men vid incheckningsdisken visade det sig att det tyvärr var fel hotell. In med alla grejer igen och fullfart mot nästa anvisade GPS-adresss. Tyvärr visade det sig också vara fel. Det fanns inget hotell alls där. Vid det här laget var kl: 20:30 och alla rätt så trötta och less på att aldrig hitta fram.
Slutligen följde jag Madeleines förslag om att åka 8 km åt rakt motsatt håll och vipps så var vi framme. Då ringde min andra dotter och hon har gått och blivit rejält magsjuk hemma i Sverige. Nu gjorde ju inte det något men det är lite trist och man känner sig lite maktlös när hela Atlanten skiljer en åt. Mycket hjälp går ju inte att erbjuda på distans. Jag håller tummarna för att mågen ser till henne i morgon och att hons snart blir bättre.
I morgon skriver jag något från Los Angeles.
Ha det så bra,
Roine