Dag 12, 19/12-2016
Den här resan börjar närma sig slutet. Både vemodigt och samtidigt lite skönt. Det gäller att ställa in sig på att det blir skönt med snö och kyla. För vem vill egentligen tillbringa varje morron med att möta gryningen med samma väder som i går.
Eller som Malin sa, - här blir man besviken om det är moln på himmelen, hemma blir man glad om det inte regnar. Har hört att någon tom gjort en lista över lyxproblem.
Eller ta det här med maten. Hur kul är det på en skala 1-10 att varje morgon mötas av ett överflöd av mat när man trotts allt skulle vara nöjd med lite yoghurt o flingor eller en vanlig havregrynsgröt?
Men det är fint att se på trotts att aptiten börjar svika.
Nu finns det förståss ljuspunkter med att vara här också. T.ex. blir man ganska glad av att det är vackert väder och att man inte har så många måsten.
Dessutom har det varit bra att lära sig något nytt. I dag soloseglade t.ex. Malin och jag för andra gången och nu ångrar vi bara att vi inte startade tidigare. Det gick jättebra och man känner sig glad av att föras i väg av vinden som enda kraftkälla. Dessutom planerar vi att ta en tid tur i morgon också :-)
Nu tar vi det lite lugnt och försöker göra slut på chippsförrådet innan middag. Väskorna är till hälften packade. Mattias är ledbruten eftersom höften låser sig. Malin har träningsvärk, efter att haskött skotet, och Madeleine solexem. Så det är tur att vi snart får åka hem.
Kommentarer
Trackback
