roinen

Så var det dags för årets längsta dag, i vart fall vad gäller väntan för några mycket otåliga personer. Andra såg dagen ann med viss bävan.

Redan nu kan jag berätta att det inte handlade om tomten. Nä till det är sällskapet alldeles för gamla, för låta sig stressas. Vad rör det sig om då?, undrar du säkert nu. Jo något så trivialt som att umgås med djur.

Vissa i sällskapet var näst intill saliga, andra mer reserverade som jag redan nämt. Det sistnämnda beror inte på att samtliga inte alla tycker om djur. För självklart gör vi det, om än i varierande grad. En del av oss föredrar att klappa katter, andra hålla i koplettet till en hund. Medan vissa helst ser dem på tv. Den sista gruppen tycks för övrigt öka hela tiden, eller åtminstone i min bekantskapskrets. Kanske beror det av att allt fler tycks bli allergiska mot bl.a.  djur. Eller också tycker de helt enkelt inte så mycket om dem som de vill ge sken av.

Nåväl, efter lunchen satte sig den tappra lilla truppen i en taxi och susade iväg några mil söderut. När motorvägen skulle lämnas till förmån för en liten stig “to the middle of nowhere”, protesterade chauffören först. Men efter en del övertalning kördes det ända fram till slumålet.

Först såg det ut som att alla var döda. Kanske värmeslag, eller något annat smittsam farsot. Vissa hördes dra en lättnadens suck, medan andra tog det mer med ro.

 

 

Det visade sig dock att det bara handlade om lite siesta. Och tur var väl det eftersom annars hade hela taxiresan varit förgäves. Efter en del frågor om förarna kompetens delades så småningom ekipagen ut till deltagarna. Ägaren till ranchen var visst svenska och därför rådde ett visst mått av säkerhetstänkande. D.v.s. hjälmar till alla!

 

!

 

Efter upprepade förmaningar till guiderna från de mer beridna i sällskapet kring att galopperande inte var tillråderligt med hänsyn till nybörjarna i gruppen gav alla sig iväg ut i djungeln.

 

 

 

 

Grönskan och djurlivet var imponerade. Även slukhål (cenoter) passerades och deltagarna kände sig mycket nöjda. Och kanske bäst av allt var att nybörjarna tappert på hästrygg firades vid återkomsten med varsin kall Corona. Bara det gjorde utflykten mödan värd.