roinen

 

Det är ändå lite märkligt det här med djur. Man kan ju undra vad som är så, fashinerande med att ha lite ludd på öronen och gå på alla fyra. Det första kommer ju med ökad ålder och det andra kan ju varje barn.

Hur som helst, det här var en tvättbjörn som vände rumpan till när han skulle fotograferas.

 

 

 

 Så Malin och jag gav oss i väg för att hitta nya utmaningar. Snart hittade vi ett ställe med flytetyg. Manskap frågade om vi var erfarna och när vi sanningsenligt svarade nej erbjöds vi en utbildning för 100 $. En erfarenhet rikare tjatade de snåla norrlänningarna vidare till nästa uthyrare.

 

Väl framme hörde vi oss påstå att vi minsann var vana seglare. Kvitterade ut var sin flytväst och satte oss i flytetyget. Ja det gick hyfsat bra, eller i vart fall åter hållet. Värre var det åter andra, och inte minst när vi bara fick motvind. Hur som helst, premiärturen för besättningen Nyland slutade med att vi i princip lyckades ta oss tillbaka till platsen där vi startade. Det enda somhöll gå riktigt på tok var att det var en massa badgäster i inseglingsrännan, eller också var vi på fel plats. Ingen förolyckades men vi har, trotts att allt gick bra, bestämt oss för att ta en lektion i alla fall på lördag. Man har ju semeter så man kan ju gott kosta på sig :-).

 

 

 

 En sak är säker, jag skulle inte vilja gifta mig på en publik strand, men väldigt många verkar göra just det. Å ena sidan förstårjag känslan av att vilja visa hela världen,  men inte känns det särskilt romantiskt med badturisterna naffsande i slöjan.

 

 

 

På eftermiddagen hittade jag några riktiga livsnjutare bland palmerna. Och det är väl inte det sämsta sättet att tillbringa dagen på heller.