roinen

 

 

 

…..en het dag i NY i går!

 

Solen sken, till skillnad från i går förrgår kväll när vi kom, och både infödingar och turister var klädda i shorts.

Jag kan bara meddela att bygget fortsätter vid ”Ground Zero” men det är långt i från klart. Två nya torn skall det tydligen bli.

 
 

 

Däremot så står Empire State Buildning kvar och det känns ju tryggt att en del saker består över tiden. Byggt 1931 firar byggnaden 80 år i år. Dessutom torde det vara den högsta byggnaden i NY, nu sedan tvillingarna rasat :-)

 

 

En gata som vi, precis som så många andra, flanerade på var denna:

 

 

Hur som helst, om man hamnar i olycka här i New York så har samhället gjort det enkelt för sina medborgare, I automaten nedan ser du att det bara finns två val att göra.

 

 

Och då är hjälpen aldrig långt borta ;-)

 

 

Exkursionen i går avslutades på höga höjder. Från ”The Rock” i Rockefeller Center togs bland annat denna bild. Kvällen användes bl.a. till studiebesök på delikatessbutiker i de närmaste kvarteren. Mer om detta vid ett senare tillfälle.

 

I dag fortsätter utforskandet av staden. Hoppas det inte blir lika varmt.

 

Ha det så bra,

Roine

.....morgon! Hoppas du vare en bland de 16000 som var på Eagles i går för en enligt ST så var det bra. Själv har jag nyss vaknat och ännu inte ätit frukost.

 

Själv tog jag det rätt så lugnt och promenerade lite innan det blev mat på en Italiensk restaurang. Lasagne blev det och därefter en stor chokladmjukglass :-)

 

Tror inte jag berättat om Madeleines passion för amerikanska nummerplåtar (1 från varje stat) tidigare. Vid det här laget börjar samlingen bli komplett. Däremot så kan nog omvärlden tycka att det ser konstigt ut när man står och knäpper bilder bakifrån av bilar eller när man som nedan försöker jaga ikapp dem på motorvägar.

Ha en bra dag,

Roine

…..tillslut :-)

Antagligen så är du inte så intresserad av det för du ska väl gå och lyssna på ”The Eagles” i kväll. Ja antagligen ska de börja spela snart eller kanske har de redan börjat.

 

Hur som helst, ”road trip” delen av resan är över. Bilen återlämnad och det känns skönt att inte behöva köra i New York på ett tag. Det var lite stökigt men mest beroende på att GPS:en fick frispel och tappade bort sig.

 

För att ta det hela från början. Vi lämnade Washington strax efter 7 i morse. Passerade Baltimore i rusningstrafik och fortsate upp mot Philadelphia (NJ) där vi lunchade och kompletteringshandlade.

Sedan passerades flygplatsen där vi först landade, Newark, på nära håll.

 

När så Hudsonfloden närmade sig och vi skulle ner i Lincoln tunneln, fanns det gott om väganvisningar så jag var inte orolig.

 

Allt gick rätt så bra tills GPSen lade ner strax innan vi kom ut på Manhattan-sidan. Fel körfält valdes så det blev till att runda några kvarter. Sedan gick det hyfsat bra att hitta ”lämna stället”. Fast jag skulle ju inte velat starta med att köra på Manhattan när jag kom hit för 2 veckor sedan.

Snart är det dags att börja leta någonstans att äta middag och i morgon vet jag inte riktigt vad som står på schemat. Men jag misstänker att det blir en del shopping ;-)

Ovan gatubild från i kväll.

Ha det så bra och tack för att du höll tummarna i dag.

//Roine

...det några droppar regn till slut. Det kändes skönt fast det gav inte mycket till svalka eftersom dagen i praktiken redan var slut.



Dagen började i alla fall där den slutade i går, nämligen på Capitol Hill. Den här gången gick jag dessutom in och lyssnade en stund på en plädering i senaten. Om det var intressant? - Njaä inte direkt men nu har jag i alla fall sett det från insidan också.



Sedan forstatte utforskandet, precis som i går, till fots. Lite ont i fötterna har man ju sedan tidigare men det var bara till att bita ihop. Inte så svårt eftersom nästa mål är mitt favoritställe i den här stan.



Och om du inte gissat det än så handlar det förståss om Air & Space Museum på Smithsonian Institution. Kan varmt rekommenderas!!!

Därefter återstod det sista målet för dagen, - ja även för vårt besök i Washington DC, nämligen den charmiga stadsdelen Georgetown.


Efter den här avstickaren var utmattningen total i gruppen. Mycket trötta återkom vi till hotellet för att börja packa ihop inför morgondagens avfärd. Ja för i morgon bär det av till "The Big Apple"!!! Och jag ska köra bil på Manhatan - det blir spännande ;-)


Eftersom det inte kommit några kommentarer så vet jag inte om gårdagens gåta löstes. Men för säkerhesskull kan jag berätta att det tydligen går bra att begravas med sin första man även om man gift om sig efter hans död. Bifogar ytterligare en bild som du kanske känner igen från TV eller film :-) Mer ledtrådar blir det inte!



Ha det så bra och håll gärna tummarna för min bilkörning.
//Roine

...dags för lite kultur igen. I dag har det traskats en hel del. Minst 4 timmar har ägnats till att vandra, pauser och tunnelbaneåkning borträknad. Lite har det tärt på tålamodet eftersom solen lyst mest hela tiden och temperaturen steg till ca: 28 grader.

Första etappmålet var (se bild nedan)

 

 

Därefter besöktes Mc Donalds för att akut höja blodsockret. Efter det diskuterades huruvida resan skulle fortsätta med Sightseeing buss eller till fots. Valet föll slutligen på till fots eftersom det både kändes nyttigare, billigare och enkelt eftersom allt var så nära. Men så blev det inte riktigt.

 

Från korsningen F-Street – 12:e gatan gav vi oss av mot ”Lafayette square” för att kolla in om det fans några missnöjda amerikaner. Det gjorde det, men inte särskilt många som demonstrerade. Fick några bra bilder och fortsatt mot framsidan av byggnaden. Väl framme visade det sig att Barack tänkte ha trädgårdsparty och därför stängt av 300, ytterligare av ”The Mall” så att ingen skulle kunna komma nära och fotografera.

 

Vietnammonumentet fotograferades innan trapporna vid Lincoln Memorial skulle bestigas. Som du ser av bilden nedan så hade vi inget flyt.

 

 

Redan för 16 år sedan tyckte jag att spegeldammen framför monumentet såg skabbig ut men det kändes ändå trist för dem som aldrig sett den tidigare, att det var just nu man skulle reparea den. Och fort verkade det inte gå heller för man hade tydligen startat redan 2010 men visste inte när man skulle bli klar. Påminner mig förresten om renoveringen av vårt hus på Tullgränd som inte heller är riktigt färdig :-)

 

Efter att ha gått lite längre än planerat så var vi framme vid Jefferson monumentet. Och vad möts man av där? Jo kolla på bilden nedan:

 

 

Slutligen kom vi fram till kongressen men då var alla så trötta. Därför bestämde vi oss för att ev. Kika in där i morgon och istället dra till ”Union Station” för att käka glass. Glömde förresten att vi även kollade in minnesstoden efter Franklin D Roosevelt. Där fans flera granitblock med citat från saker han sagt. Jag sa att det var en del klokheter. Madeleine sa då genast att en del minsann inte speciellt klokt sagt och kanske var det så.

 

Väl hemma på hotellet badade jag och Madeleine vår vana trogen. Fast i morron kanske det går i stöpet eftersom det ev. ska bli åskskurar.

 

Ja, om du inte kommit på vad den 1:a bilden föreställde för plats så ska du få ett tipps till i form av bilden nedan.

 

 

Ha det så bra

Roine

…......Washington till slut.

Det var ganska mycket trafik på slutet och det verkar som folk har ett högre tempo här i norr, jämfört med södern. Antagligen är det värmen som gör det. Nu är det nästan lite kallt. Bara 24 grader på dagen och efter det sena restaurangbesöket i går kväll knappt 20.

 

Vi bor ca: 1 mil utanför statskärnan i en förort som heter ”Silver Springs” och som ligger i Maryland. Virginia passerades också efter att vi lämnat North Carolina på morgonen. Många stater hinner det bli :-)

 

Nu är det frukost som gäller och sedan är planen att ta Metron in till Union Station för att hoppa på en Trolly (turistbuss som man kan hoppa på och av) för att åka till The Mall (Washington monumentet, Vietnammonumentet, Lincoln m.fl.). Hoppas hinna med Vita huset och kongressen också men vi får se.

 

I brist på bra bilder från i går så bifogar jag nedan en solnedgång från NC.

Ha det bra

Roine

Ja det kännes faktiskt lite skönt att lämna Myrtle Beach och South Carolina bakom sig. Tre nätter i solen var fullt tillräckligt för den här gången. Jag tror vi bott minst 11 nätter vid havet och det är väl inget fel med det. Men rastlös som jag är så vill jag vidare.

Med hjälp av GPS:en blev det drygt 10 mil på småvägar, vilket var skönt som omväxling, innan färden fortsatt på Interstate 95 i ytterligare 27 mil.

Väl framme i ”Roanoaks Rapids”, en lite håla i North Carolina några mil från gränsen till Virginia, hoppade Madeleine & jag i polen och plaskade runt i en timme. Lyckades även skrämma upp några mindre barn ur polen så att vi fick ha den för oss själva ;-)
Annars har inget speciellt hänt, - ja med undantag då från att jag sett världens längsta tåg, eller i vart fall det längsta jag sett. Det drogs av 3 st. lok, se bilden nedan, och hade 110 st vagnar, ja vi räknade faktiskt! Allt är stort här, så är det bara.

 

 

I morgon fortsätter resan mot Silver Spring, ca 2 mil norr om Washington DC. Där vi ska bo några dagar medan vi utforskar huvudstaden. De blir spännande även om jag varit i DC tidigare.
National Air & Space Museum lockar mig mest trots att jag varit på Kennedy Space Center helt nyligen :-)

Ha det så bra

//Roine

Efter vad jag förstår så är det rekordvarmt även i Sundsvall så mitt problem torde väl vara aktuellt för flera än jag själv just nu. - Ja alltså det här med den brännande solen!

Trots att jag mest befunnit mig i vattnet eller under parasoll och dessutom smörjt in mig med hög solskyddsfaktor så har jag ont i dag också. Lösning en torde väl bli att bada med T-shirt fortsättningsvis :-(

 

Klockan är strax efter 07:00 och jag har nyss vaknat. Övriga i familjen är på morgon promenad så det är väldigt tyst och lugnt. Bifogar en bild nedan på hur det ser ut när man tittar ut genom fönstret - stranden nästan helt öde!

Vi har bestämt oss för att stanna en natt till här för att vila. Halva tiden har nu gått av resan och det känns både långt och kort på samma gång. Själv har jag lite svårt för sysslolöshet, så badstränder ställer till det.

Det blir att traska runt, kolla på folk och försöka hitta på något. Inte utan att man ibland tom längtar hem till garaget för att kunna skruva med något.

I morgon fortsätter färden upp mot Washington DC och dit är det drygt 70 mil att köra. Det blir samtidigt liteskönt för nu är jag faktiskt lite mätt på sol o bad. Etappen beräknas bli ca: 35 mil, men det är lite osäkert för det eror på vart det finns någonstans att bo :-)

Ha en bra dag,

Roine

Det ser antagligen ut som jag bara reser mellan badstränder men så är det verkligen inte. För här blandas verkligen bad med ”kultur”; - ja även om kultur ibland också är shopping ;-)

 

Det blev en rätt så lång etapp i går, ca 35 mil. Efter att ha kollat på gamla hus i Savannah så åkte vi upp mot Charleston och sedan vidare ut mot havet.

En sak som jag noterat är att både Högakustenbron och högbron i Sundsvall är nog rätt så små. Minst två broar passerades i går som är betydligt större.

Angående Myrtle Beach så är det en jättelång strand, definitivt den största i South Carolina.
Här ska några lata dagar tillbringas med sol och bad. Det här blir den tredje staten som besöks under den här resan. Tidigare har ju Florida och Georgia (namnat efter kung George i England) besökts.

 

Jag kommer nog inte att lägga ut något på bloggen de närmaste dagarna eftersom internet här fungerar riktigt dåligt, nästan inte alls.

 

Hoppas ni har det bra och om det vackra vädret består, glöm inte att solskyddsmedel :-)

 

//Roine

....i Savannah är det faktiskt är tillåtet att dricka alkohol utomhus på offentliga platser (mycket ovanligt i USA). Det gör att det blir väldigt mycket fest och rörelse på gator och torg.

En annan ”rolighet” som sägs om Savannah är att där säger folk "god morning" och "how your doing" på gatan på morgonen trots att man inte ens känner dem, eller egentligen pratar med dem.

 

Det ska snart undersökas eftersom det har blivit dags att kliva upp för att äta frukost. Sedan är en guidad tur inplanerad också innan staden lämnas för den drygt 35 mil långa färden upp till Myrtle Beach (South Carolina), på webben rankad som den 6:e bästa i värden.

 

Ja efter besök och fotografering i St. Augustine på morgonen och ett nedslag på en mall så anlände vi sent om sider till Savannah i Georgia. Lite plask i polen innan en jättebra middag på vad som utifrån såg ut att vara en väldigt sunkig restaurang.

 

Mer som sagts om staden är bl.a. ”Savannah är amerikansk sydstatskultur, när den är som mest intensiv. Stora vackra palats, tung värme och spännande matkultur”

Nu var gårdagskvällen som tur inte så varm men det kändes ändå rätt så exotist.

 

I kväll, efter att ha nått dagens resmål, kommer jag att lägga upp någon bild från den guidade rundturen :-)

Och nu har det blivit kväller, eller faktiskt dagen efter till och med. Gissa vem jag träffade på rundturen i går? - Jo Forrest Gump förståss. Flera delar av filmen spelades faktiskt in i här i Savannah :-)

 

 

Hoppas du har det bra och efter vad jag förstår så är det jättefint väder även hemmavid.

 

//Roine

 

Ja dagens resmål det slutligen St. Augustine, strax söder om Jacksonville.
Hittills har USA och Florida visat sig från sin bästa sida. Helt fantastiska stränder och en strålande sol.

Efter att ha spenderat förmiddagen i polen på förra hotellet så gav vi oss av vid 11-tiden. En mellanlandning gjordes på den berömda Daytona Beach (mycket berömda tävlingen Daytona 500, http://www.daytonainternationalspeedway.com ) .

 

I Daytona startade förresten tävlingsverksamheten tidigt bland finare herrar men då körde man på stranden. Numera går det inte till riktigt på det viset även om man fortfarande kan köra direkt ner på stranden från flera gater och det funkar riktigt bra när det är lågvatten. Dessutom kan man ta sig riktigt långt eftersom den är hela 3,7 mil lång!!!

 

Här strax söder om centrum av St. Augustine är stränderna också någon mil men det är historien från de spanska sjöfararna som etablerade den 1:a staden här på 1700-talet som utgör huvudatraktionen. St. Augustine ser lite europeisk ut med gatusten, gränder och byggnader som liknar samtida från europa. En borg finns också.

 

Efter frukost i dag så går färden vidare till Savannah, som jag inte hunnit kolla upp vad den är känd för men viss låter namnet fräckt?

 

//Roine

Jag inser förstås att dagen är slut hemmavid men här är klockan fortfarande bara barnet, närmare bestämt 20:40.

Det har varit en full dag med avresa kl: 8:30 och hemkomst 18:30. Mestadels har tiden tillbringats inomhus men som du man kan se på bilden nedan så har vissa sevärdheter inte fått plats inne.

På det hela taget en mycket lärorik och spännande dag, jämfört med i går.

 

Dessutom har jag lärt mig skillnaden på Cape Canaveral och Kennedy Space Center. Den första kallades även en tid Cape Kennedy men det gick inte för sig eftersom man inte döper om gamla platser i Florida hur som helst. Så området som NASA använder norr och väster om om Cape Canaveral fick heta Kennedy Space Center. Och NASA ansvarar alltså för bemannade rymdäventyr och American Airforce för obemannade dito. Blev det här rörigt så strunta i allt och kalla det Cape Kennedy fast det är lite fel ;-)

Ja annars är det lugnt. I morgon går färden troligen vidare mot Jacksonville, eller ev. mot St Augustine som ligger ute vid kusten. Ingen kultur är inplanerad.

Ja det var väl allt för i dag.

 

//Roine

 

 

 

Ja tänka sig att man skulle måste korsa atlanten för att få syn på riktiga miljöbilar :-)

Kanske känns objektet på bilden ovan igen. - Ja det är ena halvan av huvudrollsinnehavarna från filmen "Bilar". Och det för oss osökt in på gårdagens huvudhändelse, nämligen parkbesöket i Orlando. Det var inte helt lätt att bestämma sig för vilken det skulle bli men till slut så återsod bara två kandidater; Disneys Epcot och Universial Orlando. Eftersom ingen i vår familj är särskillt modig så blev det Epcot som fick den äran att ta emot oss.

Nu började dagen långt tidigare med en glad överraskning och en lite mindre glad dito.
Den glada bestod i att motellet som vi valt som vår “base camp” för de närmaste dagarna och som är beläget endast 200m från stranden på Cocoa Beach visade sig inte bara ha nyrenoverade rum med minikök, uppvärmd pol med fria polhanddukar, jacuzzi och gratis trådlöst internet. Nää, dessutom serverades en väldigt bra frukost, fullt i klass med vilket svenskt hotell som helst, och allt för endast 500:- (för 4 personer)!!!

Den trista delen är att den här minvanen inte känns helt pålitlig. Förutom antisladdlampan som lyst hela tiden tändes även “lågt lufttryck” -lampan i går när vi skulle åka i väg. Det föranledde ett mackbesök. Visste du förresten att det kostar pengar att fylla luft i USA ? 75 cent för 3 minuter och dessutom saknar påfyllningsutrustningen manomenter!!!!

Varningslampan släckets inte trots pumpning men färden mot Orlando kunde inte skjutas upp. Så efter 6-7 mil slockande den helt plötsligt. Känner på mig att den här bilen kommer att innebära mer problem så småningom.

Äventyrsparken hur var den då? Tja vad sägs om "artificiell". Ungefär som Las Vegas fast mindre av allt. Man har svårt att låta sig imponeras, med undantag av den Amerikanska paterotismen. Men jag ska villigt erkänna att den gamla  3D-filmen med Captain EO (Michael Jacksson) var häftig.

Kanske låter jag kritisk men det beror nog lite på att jag är lite ovan vid den här typen av kultur. Å andra sidan blir man alltid lika imponerad av företelser som t.ex. vägnät, byggnader, hjälpsamhet och artighet.
I morgon väntar i alla fall Kennedy Space Center och det känns verkligen som nästgårds när man befinners sig på Cocoa.

Nationaldagen? Nä den firades inte men tankarna gick förståss till alla och envar hemmavid i dag.

//Roine

 

 

Appropå att se djur så var förväntningarna verkligen låga. När det är regnperioden (vår & försommar) infaller så håller sig djuren undan.
D.v.s. de ägnar sig bl.a. åt att kläcka ägg och syntes helt enkelt inte mycket till.
Ja detta var i vart fall vad vi hade läst oss till. Därför var också förväntningarna verkligen låga på den här utflykten.

 

Efter ca: 10 mil nådde Everglades och Royal Palm parken. Jag hade föreställt mig något varmt, fuktigt och väldigt myggigt ställe. Dessbättre blåste det friska vindar så både mygg ch värme var väldigt uthärdligt.

 

Så på ”Gumbo Limbo trail” respektive ”Anhinga trail” lyckades vi få se flera sorters djur. Det skulle varit fulländat om vi även lyckats se en panter respektive en tvättbjörn men det lyckades vi tyvärr inte med. Ormar, krokodiuler och fåglar fans det däremot gott om.

 

 

På vägen hem blev det hamburgerlunch, tätt följd av Wallmart. Alltid är det något som saknas tjejerna ;-)

Färden hem gick bl.a. genom Miami down town och förbi både kryssningsfartyg och lyxvillor. Alla gillande inte att det tog längre tid och vissa tom klagade :-(

 

Eftermiddagen ägnades åt att bada. Till skillnad mot i torsdags när vi kom var det otroligt med folk på stranden. Men åsså var det ju lördag förstås. Senare på kvällen gjordes studiebesök på Ocean Drive – snacka om en gata med puls!

 

Nu går strax färden vidare, efter att ha ätit frukost, upp till Cocoa Beach utanför Cape Kennedy. Där skall det slås nattläger och i morron väntar Universial uppe i Orlando.

 

//Roine

 

 

Ja mycket snurrar kring shopping här i USA. Det som skiljer mellan Birsta City och Sawgrass Mills, utanför Fort Lauderdale som vi besökte går, är bara storleken. Många affärer var det och innan tjejerna var klara hade en hel semeserdag förbrukats.

Det han bli mörkt innna vi med GPS:ens hjälp navigerade hem igen.

Appropå GPS:n, den skickade ner oss på återvändsgränden igen!!!! Det måste bero på ett vägbygge som passeras strax innan men den här gången kom vi på rätt spår utan poliseskort! En läraktig idiot känns det trotts allt som man är.

 

I dag är det Everglades nationalpark som gäller. Det blir nog svettigt för jag gissar att krokodilstigarna inte är utrustade med AC. Lägger upp en bild nästa gång jag skriver om jag ser nått spännande.

 

Jag tror inte att jag tidigare berättat att det är lite synd om mig.
Förutom att jag fortfarande ser ut som en kokt kräfta efter solningen på ankomstdagen, så har jag dessutom gått och blivit förkyld. - Jag har skit ont i halsen!!!

 

//Roine

Uppstigning mellan 05:00 och 05:30 onsdagen den 1 juni. Därefter toalettbestyr mm, tätt följt av frukost. Utcheckning från hotellet och klockan 06:50 bar det av ut till Arlanda.

Sedan fortsatt det som vanligt med vid incheckningsdisken; -”vem har packat väskan”, ”har du tagit emot något brev paket eller dylikt” o.s.v. När så alla tagit sig genom incheckningsprocedurerna och säkerhetskontrollen återstod inte mycket tid innan det var dags att kliva på planet. Avgången var planerad att äga rum 09:10.

Allt fortsatte sedan planenligt. Planet, som för övrigt var en Boeing 757-300, hade nog några år på nacken men kändes ändå fräsch för att vara en amerikansk kärra. Helt enligt tidtabell rullade vi ut på taxibanan och köade upp bakom en 737:a på väg till Luleå och en MD80 med destination Köpehamn. Allt såg riktigt bra ut. Så hördes plötsligt den blonda amerikanska flygkaptens röst i högtalaren. Vad hon sa? - jo att vi måste åka tillbaka till gaten för att kontroller ett konstigt ljud vid vänster vinge.

Minuterna flöt på och olika tekniker började springa runt i planet för att leta fel. En timme senare var problemet lokaliserat till en lös hydraulpump. Felet åtgärdades snabbt men sedan måste ju teknikern/alt. den trevliga kaptenen ringa till Huston, Tx. för att få ett ”go” till ny ”take off”. Inte vet jag, men väldigt omständligt verkar det vara det här med flygning.

Ca: 12:30, fortfarande positiva och knappt 3,5 timme försenad, var vi så iväg mot NY. 14:30 ”eastern time”, efter att ha tvingats cirkulera i ytterligare 20 minuter p.g.a. trafiksituationen i Newark, tog så hjulen mark. Själv var jag snabbt av planet och höll god fart på vägen upp mot ”Imigration”. Jag han även ta några bilder på Malin och Madeleine innan jag upptäckte att det förståss rådde foto, telefoni och ”lyssna på radio” förbud!!!

Nu återstod bara en timme och femtonminuter innan anslutningen till Miami skulle avgå. Kön till Imigration (där man kollar passet, fotas, tar fingeravtryck, talar om att man är på semester mm) kändes oändligt lång. Efter 30 minuters köande stod det helt klart att anslutningsflyget var helt hopplöst omöjligt att nå.
Ca: 1 timme senare var bagaget uthämtat och nästa köande påbörjat.

Den här gången för att fixa en ombokning till Florida. Om kön till ”Imigration” gått långsamt framåt så stod den här kön näst intill helt still. Det gjorde inte så mycket eftersom planet skulle avgå först kl: 20:00 (alltså kl: 02:00 svensk tid i dag torsdag).

Så var det dags att borda planet och nu kändes det som att målet var nära. Då meddelar den pigga lilla flygvärdinnan att det gick bra att lämna alla saker i planet men att alla passagerare måste kliva av pga att det inte fanns några piloter att tillgå den närmaste timmen för att flyga oss ner till solen.

Alla motgångar till trots hade jag känt mig rätt så positiv hela tiden men nu gick luften ur mig, -måttet var rågat! 21:15 (03:15 svensk tid) bar det så äntligen av. Väl på planet träffade jag en trevlig kanadensisk management konsult som skulle ner och jobba. Efter 20 minuters diskussion om världsläget somnade jag in, Sedan sov jag i 15 minutersintervaller de närmaste tre timmarna.

Det gick fort o lätt att komma genom terminalen på Miami International. Kanske beroende på att alla normala människor sov kl: 01:00 på natten (utom vi då förstås). Hyrbilen hämtades ut, en riktigt trevlig liten minivan blev det. Detta på grund av att vissa i familjen ansåg att den läckra SUV:en inte höll måttet (vad avsåg sittkomfort i baksätet).

GPS:sen programmerades och bilen lämnade garaget. Efter att kvinnorösten upprepade gånger sagt svänga vänster och därefter at rutten skulle göras om, gjordes det fatala misstaget att övergå till manuell navigering.
Det slutade på en bakgata någonstans halvvägs mellan flygplatsen och hotellet. Efter att ha backat ut från gränden blev jag stoppad av en polis. Det visade sig vara ett lyckokast. Den hjälpsamma polisen sa helt enkelt; ”follow me” och så var vi på rätt spår igen. Sedan följdes damens instruktioner i apparaten till punkt och pricka.

Klockan 03:45 (09:45, svensk tid, 26 timmar resan!!!) somnade jag utmattad i en skön säng. Vaknade ca: 4 timmar senare, pigg utvilad och glad. Resten av dagen har ägnats till sol och bad. Det är trettio grader i luften och 25 i vattnet.
Historien om den påtända tjejen som gjorde mackor på Subway får vänta till en annan gång.

I morgon ska det shoppas på outlet och det är nog bra med tanke på all ömmande hud som inte tål mera UV-strålar på några dagar. 

//Roine

....rättare sagt dagen före den riktiga avresan.

Nu har de vuxna barnen hämtats upp vid centralen,
ompackningen är genomförd och alla kopplar av med ett glas vin i baren.

I morgon är det frukost kl 06:00, sedan avresa i god tid till flygplatsen. Där väntar en rad tråkiga kontroller.
Kl 9 lyfter förhoppningsvis planet mot Newark. Efter att ha mellanlandat bär det av igen vid 15:20 lokal tid.
Och vid 19 tiden tar planet förhppningsvis mark på Miami International. Då är kl: ca: 01:00 svensk tid.

När väl hyrbilen kvitterats ut hoppas jag verkligen på att GPS fungerar så att jag hittar hotellet vid kusten.

Nästa inlägg tidigast torsdagen den 2 juni.

//Roine