6/1, Hur de rika bor i Miami
Hej!
Det här får allt bli ett snabbt inlägg eftersom jag just vaknat och håller på att packa för att åka vidare mot Fort Myers. Det är en bilresa på ungefär 26 mil och Myers ligger på andra sidan jämfört med Miami.
I går gjorde jag en rundresa med båt för att se Miami från det ”sea side”,
….men kanske framförallt se hur en massa miljonärer valt att bosätta sig :-)
I detta område skall enligt utsago ska bl.a. Tom Cruise och Julia Roberts ha lägenheter på denna ö dit man försåss bara kan ta sig med helikopter eller båt. Ska det vara så ska det förståss.
Sedan hyrde jag cykel och var ute och cyklade runt strandpromenaden. Passade på att fota brorsan när han lästa om allt som var förbjudet at se på stranden :-)))
Sedan badade jag med Madeleine och Robban. Det gick lite större vågor så barnasinnet vände åter.
Kvällen avslutades med middag. Beställde in en ”creme brulee” men den var inte god. Tydligen så används inte vanilj på samma sätt som i europa och därför var smakupplevelsen en helt annan.
Ha det så bra
Roine
5/1, Ankomst Miami
Hej!
Det här inlägget tillägnas ”mågen” som fortfarande är sjuk och ligger i sängen uppe i Santa Monica, CA på ett hotell med ”ocean front view” och har det tråkigt - ödet ironi kan man kanske kalla det. Krya på dig Mattias!
Hur som helst, efter vad jag befarade skulle bli en mycket jobbig natt så vakande jag av att planet började gå in för landning på i Miami. D.v.s. jag hade lyckats sova bort större delen av natten upptäckte jag och vi var på väg att landa – skönt! Nog för att välbyggda resenärer hade knuffat på mig när de passerade under större delen av flygningen så att sovandet hade störts av ideliga avbrott men ändå, är man van att sova med CPAP så är man liksom van det.
Väskorna hämtades ut och det gick bra. Värre var det att hitta hyrbilarna ch för det tvingades man byta flera plan, åka massor av rullband och slutligen ett förarlöst tåg till en annan terminal.
Några i sällskapet kastade sig genast i plurret......
Medan jag själv landade i sanden :-)
Sedan blev de dags för lunch. Jag åt en sallad för det gäller att få på sig de nytvättade jeansen. Den var jättegod.
Middagen intogs på utan frun som låg kvar i sjuksängen. Vi valde ”Big Pink” där jag ätit tidigare när jag varit här. Hade det sedan inte varit för att man fick vänta 1 timme på maten (vi glömdes bort!!!!) och att den sedan var rätt så smaklös när den väl kom, ja då hade kvällen varit fulländad. Strandpromenaden var knökfull för det är något slags event på stranden. Därför fick det bli gatan på vägen hem. Trafiken var som vanligt väldigt intensiv.
Hälsningar
Roine
4/1, Barstow to LA
Hej!
Äntligen fredag skulle man kanske tänkt hemma i Sverige. Men sanningen att säga så har jag inte så värst mycket koll längre Vilken veckodag det är spelar liksom inte så stor roll här. Semestern och resandet flyter på ändå.
Att vara på resande fot under semestern betyder vanligtvis följande, i alla fall för mig:
-
Man får se mycket.
-
Tillbringar många timmar bakom ratten.
-
Upplever en överraskning varje dag avseende boendet – hur det ser ut i verkligheten där man ska tillbringa natten?
-
Äter inte två måltider på samma ställe.
-
Möter hela tiden nya människor.
-
Blir en fena på att packa och packa upp förståss.
Och apropå packa......
….som vanligt var det för mycket grejer med redan från Sverige. Med nöd och näppe lyckades jag stuva in väskorna. Efter det så fans det inte speciellt mycket plats över.
I dag höll det till och med på att gå så illa att ”mågen” inte fick plats - vart ska jag sitta då?
Men efter en del omstuvning löste sig det hela på bästa sätt :-)
Nu fanns det förstås en förklaring till att så mycket packning skulle släpas med. Och jag illustrerar den först med bilden nedan som togs i går. Snö och -13 grader, ja så kallt så att tom tåget stog stilla.....brrrr!
Jämför den med bilden nedan från i dag på eftermiddagen. Palmer och stillahavet vid Santa Monica. Plus 18 grader varmt....mmmm. Nu tror jag inte att det är höjdpunkten vad avser värme, för jag räknar nog med att det ska vara en bit över tjugo i Miami. Så det är inte så underligt att det blir mycket när allt från kavaj & slips, fleece & långkalsonger till badshorts & T-shirts ska med.
Dessvärre har resan blivit som en sjukstuga. I början var det bara Madeleine som var förkyld och jag som hade ont i foton, bortsett då från min tillfälliga matförgiftning. Sedan insjuknade frun, ”mågen” och på slutet hade tom med Malin känningar av lite halsont. Jag var på Wallmart och shoppade loss på hostmedicin, huvudvärkstabletter, näsdroppar och en äkta Vics”-inhalator, tror inte längre att de finns i Sverige. Nu håller jag tummarna för att alla snart ska bli bättre och för att nattens flygning inte ska göra hälsan sämre.
Och så var det dags för avsked igen........
Ja det ä inte utan att man nästan fäller en liten tår. Det har varit roligt att resa tillsammans alla 5 den senaste veckan. Och även om nytt sällskap väntar i Miami så gillar jag ju Malin och ”mågen”. Den senare trotts att han har en del konstiga idéer kring hur jag ska spara pengar, och inte så sällan förstör min fotografering ;-)
Just nu sitter jag på Los Angeles International Airport (LAX). Här ska jag vänta i ytterligare två timmar innan planet som ska ta oss österut förhoppningsvis är klart att lyfta. Det enda man kan roa sig med är att studera andra passagerare som också försöker slå ihjäl tiden.
Hobbyn....?
Nej jag har inte lagt ner den än. Jag tänker på Grön och fotar outtröttligt granar där jag kommer över dem.
Ha det så bra,
Roine
3/1, Grand Canyon
I dag besökte jag nationalparken Grand Canyon och det var en helt annorlunda upplevelse att se den på vintern. Detta inte minst på grund av att jag höll på att frysa ihjäl trotts att jag packat på mig nästan alla kläder jag har med mig på resan och lånat lite till.
Det var rätt så kallt redan nere i Flagstaff men det skulle bli värre. Någonstans mellan -10 och -13 var det. Men det var blåsen, något som mest liknar den man upplever på kalfjället som var värst. Nu var det förstås inte bara jag som frös, men det var en klen tröst.
Grand Canyon går inte att beskrivas utan måste upplevas. Mina barn tyckte att jag var ovanligt modig, jämfört med förra gången, och vågade mig riktigt nära kanten. Allt för att förevigas på bild. Tyvärr var det en annan turist som måste passa på att stå vid stupets brant, alldeles i bakgrunden av bilden och på så vis blev den inte allt igenom lyckad. Jag säger bara mågen!!!!, ibland är han verkligen ett hopplöst fall.
För dig som vill veta mera rekommenderar jag: http://sv.wikipedia.org/wiki/Grand_Canyon
Totalt har jag kört mer än 70 mil i dag och det känns verkligen i rumpan. Det blev ett återfall vad avser middagen som intogs i Barstow och jag åt faktiskt mexikanskt igen!
I morgon styr vi kosan mot LA för att lämna av Malin och Mattias samt återlämna hyrbilen.
Vid 22-tiden (+9 i Sverige) lyfter planet mot Florida. Gissar att vi är framme vid 3-tiden på natten. Men på grund av tidsomställningen är kl då ungefär kl 6 på morgonen där (lördag och 12:00 i Sverige).
Det blir en mycket lång fredag och fredagnatt!
Därmed så blir det inget bloggande i morgon :-)
Ha det bra, Roine
2/1, Resan österut
Hej!
Ja så var det dag att bryta upp. Inte helt ovanligt när det gäller mina semestrar i detta land. Många mil efter olika ”Interstate” har det faktiskt blivit med åren.
Ganska snart försvann staden och skylten i backspegeln.
I början av dagen var det som vanligt, d.v.s. stämningen på topp även i baksätet.
Det var förståss innan passagerna insett hur många mil som återstod att färdas :-)
Första stoppet den här dagen var ”Hoover Dam”. Den byggdes mellan 1931 och 1935 i syfte att säkra vattenförsörjningen, utjämna vårfloder och förstås utvinna elektricitet. Mer än 100 personer strök med under själva bygget. En intressant parallell som jag inte kan låta bli att dra är den med järnvägsbyggen i USA som beskrivs i ”Brobyggarna” av Jan Guillou.
Den här gången hade vägen en ny sträckning och man färdades över motorvägsbron som syns i förgrunden på bilden. Förra gången jag passerade så åkte man över själva damväggen. Väl över klagade alla passagerna på att man inte sett något av vattnet och de var rätt så missnöjda. Höjdrädd som jag är tyckte jag den nya sträckningen var perfekt :-D.
Emellertid så envisades de med att vilja åka tillbaka för att se på eländet. Då klev jag av och tog en liten paus medan resten av sällskapet åkte tillbaka för att beskåda själva dammen på närmare håll.
Sedan fortsatte resan med mig med. Jag kanske är lätt att imponera på men vägsträckningen imponerar verkligen på mig. Se den eleganta dragningen av fyra körfält genom berget!
En stor del av resan gick åt att jaga höjdmeter. Och en sak är säker och det är att Kebenekajse med sina 2100 höjdmeter bara är blaha, blaha! Mycket enkelt intogs 2233 meter över havet och det utan syrgas :-)
Efter att ha tittat på surfare och några, om än enstaka, badare i San Diego för några dagar sedan kändes det imponerande att återigen se snöklädda samhällen. Nästan som hemma.
Efter många mil, otroliga vyer så nalkades dagens etappmål.
Middagen intogs på ett mycket populärt ställe, nämligen Flagstaff´s första och möjligen enda microbryggeri.
Jag kunde inte låta bli att shoppa loss och det fick bli en t-shirt!
Nu kanske du undrar hur det går med min hobby?, jodå, jag har fixat några fler till min samling.
.. och en till :-)
Ha det så bra,
Roine
1/1, Nyårsdagen
Hej!
I dag sov jag till klockan 8. Det är nog rekord den här semestern. När jag åt frukost var det lungt för de flesta hade valt att sova ännu längre än jag. Havregrynsgröten var god :-)
Har jag berättat att jag har skaffat mig en hobby förresten? Det kommer sig av att jag hade en person i min närhet under förra året som tyckte att jag borde göra det och inte fokusera så mycket på jobbet. Jag har länge funderat på vad jag skulle satsa på men nu tror jag äntligen att jag hittat min nisch! - Jag har börjat att samla på julgranar. Du som följt min blogg har sett något smakprov redan tidigare men nu ska jag visa dig ytterligare några exempel ur min samling. Först ut är en liten, och en stor.
Sedan kommer en ännu större.
I morgon kanske jag visar någon fler, vem vet vad som Nevada har mer att erbjuda vad avser granar.
Annars har nyårsdagen var lugn. Lite shopping har förstås hunnits med fast jag hittade inget. Det gjorde däremot andra i sällskapet. Har du förresten någonsin sett en affär med levande skyltdockor. Bilden är lite oskarp för det kändes lite skämmigt att fota de lättklädda kvinnorna i baddräktsbutiken (se mitten av bilden på podiet bakom lokalvårdaren).
Mågen slog till på en ny mössa och det var bra för i går så var det rysligt kallt.
Kvällen avslutades med en klassisk buffé på ett av de större hotellen. Nedan finner du en bild på delar av min dessert. Gott!!!
Några åt sig väldigt mätta och beklagade sig sedan efteråt. Själv koncentrerade jag mig som sagt huvudsakligen på sötsakerna och klarade mig därför bra :-)
Jag avlutar inlägget med en illustration på temat "stor". Själv skulle jag inte vilja träffa demen som tappat denna sko!
Ha det så bra,
Roine
31/12, Nyårsafton - del 2
Hej!
Ja som jag utlovade redan tidigare så skulle jag berätta mer om kvällen. Det här landmärket får väl illustrera starten av firandet :-)
Som vanligt var vi ute i god tid för att kunna se den inplanerade julshowen på MGM. Biljeter till den berömda långköraren ”KA” var bokade sedan länge. Inte så dumt för på så vis kunde jag sätta mig i baren med mågen och smutta på en rejäl whiskey!
Själva föreställningen, ja vad ska man säga? Självklart var det som vanligt i det här landet. Större och mer imponerande än något annat man set tidigare. När man kom in visste man inte riktigt om man hamnat i en rymdfärga eller i en slags fabrik.
Sedan användes de roterande scenerna på alla upptänkliga sätt. Bitvis kunde man verkligen snacka om vertikalteater.
Andra nummer var mer som en slag cirkus där man t.ex. sprang utanpå och innuti roterande trummor.
Och så mera akrobatik och dans på lutande plan, ibland näst intill helt vertikala. Det hela avslutades förstås med ett jättefyrverkeri (inomhus!!!).
Sedan intogs en god middag på en Italiensk restaurang och jag åt en jättestor Tiramisu till dessert :-)
Hade det inte varit för att jag lyckades tappa en stor klick dessert på slipsen och byxorna, så hade det varit fulländat.
Jag har väl antagligen nämnt det förut, USA är verkligen bilens förlovade land. Las Vegas är normalt sett inget undantag men en gång om året stängs trafiken av på ”The Strip” och det är på nyårsafton. Bilden nedan visar fotpatrullerande poliser och beridna dito.
I alla fall när vi kom ut på gatan efter middagen blev jag först lite orolig eftersom jag tyckte husen lutade betänkligt. Misstänkte först att jag fått för mycket avec.
Men när jag sedan såg på fler hus i omgivningen så förstod jag att att det inte var jag som tittat för djupt i flaskan utan arkitekten. Nedan finns en bild av det berömda hotellet från bl.a. filmen ”Ocean´s Eleven”, ”The Belagio”. När jag först såg hotellet sommaren 2007 kunde man verkligen njuta av den fantastiska fontänshowen framför hotellet. En kväll som denna var det tyvärr för kallt för det, d.v.s. att kunna njuta.
I väntan på tolvslaget passade jag på att fånga lite av publiken. Notera et förälsakt par i förgrunden.
Och ytterligare ett ..... ;-)
Alla besökare, det var drygt trehundratusen på gatstumpen där vi stod, kunde följa nedräkningen inför tolvslaget på stora digitala skärmar.
Och så hände det till sist, tavlan slog om och det nya året var här :-)
Efter att tidigare på kvällen sett det första, och förstås största inomhusfyrverkeriet jag någonsin sett, så var det dags för det största utomhusfyrverkeriet. Åtta minuter höll det på. Men grejen var den att man sköt upp precis samma pjäser från 5 olika platser i centrum samtidigt!!!
Med en familjebild säger jag Gott Nytt 2013 !!!
Roine
31/12 Nyårsafton - del 1
Hej och "happy new yaer" !
I dag är det nyårsafton och förväntningarna är förståss på topp. Dagen började 06:30 med ett träningspass i ”fitness center”, därefter var det så dags för en god frukost. Allt medan en tvättmaskin puttrade på alldeles med sig själv :-)
Sedan skulle showbiljetterna hämtas ut till kvällen evenemang och därefter flanerade jag på ”the strip”. Ja i Las Vegas kan man se mycket konstigt. Förutom Savannha tror jag nästan att Vegas är det enda ställe där det är tillåtet att dricka offentligt och bete sig. Som vanlig passade jag på att fotodokumentera lite.
Först ut ett smakprov på den berömda Las Vegas arkitekturen.
Nästa föremål för min uppmärksamhet var tjejen med trosor som hade så stora förstoringsinlägg så att de nästan trillade ut.
Sedan har vi diverse gatuartister och lättklädda damer men den sistnämnda kategorin ska jag bespara dig. Däremot får du se en man som kan sägas kombinera båda grupperna.
Själv gillade jag den här transformern trotts att han var ofin ok kliade sig i baken när han inte trodde att någon såg på :-D
Säga vad man vill, men bergen som bildar kuliss till staden är väldigt imponerande. Se själv nedan!
Efter allt tittande och promenerade så var alla sugna på lite mat och, hör och häpna!!!, för första gången under denna resa så slank jag in på donken men fastande tyvärr själv inte på bild så du får hålla tillgodo med dessa personer istället :-)
Och....
som du kan se har man inte haft julgransplundring här än.
Om showen, middagen och fyrverkerierna skriver jag i morgon för nu ska jag sussa middag innan det är dags att svida om.
Vi hörs,
Roine
30/12 Mot öknen
Hej!
Dagens etappmål var Las Vegas – spelets och syndens näste! Dit var det ungefär 30 mil och färden går som bekant genom Mojaveöknen. Öken ska det vara något kanske du tänker och rynkar lite på näsan men då ska jag berätta att landskapet är storslaget och delvis mycket vackert.
Visste du förresten att Route 66 gick just mellan Los Angeles och Chicago. Delvis samma sträckning som Interstate 15, d.v.s. den som jag körde i dag. Bitvis är vägen kanske lite enahanda.
Men när man har en GPS som även visar höjden kan man inte låta bli att fascineras av att plötsligt klättrat upp från havsnivån till 1450 meters över havet. Utsikten är imponerande. Berg och djupa dalar, och sedan mera berg igen.
Och skulle inte det vara nog så kan man stanna till och ta en fika i någon av de fantastiska samhällen man passerar. Jag säger bara Barstow och Baker, har du varit där så förstår du alldeles säkert. Nä jag skämtar förstås, det är obegripligt att människor vill bo på dessa platser men å andra sidan så skulle de nog tycka samma sak om Matfors, Indal eller Stöde.
I Baker tog vi alla fall en kopp kaffe och kissade vilket blir mer och mer välbehövligt ju äldre man har förmånen att bli. Snart lär man väl inte kunna åka längre än 1 mil i taget om utvecklingen fortsätter som den har börjat.
Slutligen kom vi fram till Vegas men eftersom det skulle dröja några timmar innan det gavs access till hotellrummet så bestämdes att ytterligare en ”outlet” skulle besökas. Den iden var vi långt i från ensamma om. Det kändes som om halva stan var på tå för att inte missa mellandagsrean och göra av med de sista slantarna innan året var till ända. I stor behov av en toalett och omöjligt att finna en p-plats började humöret att tryta. Situationen förvärrades av en parkeringsvakt i uniform som tydligen bestämde sig för att ställa till så mycket problem som möjligt.
När de grundläggande behoven var tillgodosedda var det så dags för att starta shoppingen. Rätt så snart gav jag upp eftersom det inte kändes värt besväret att köa för att komma in i affärer, köa för att få prova ett plagg och återigen köa för att betala. Helt enkelt inget för en vanlig svensk man!
Tre timmar senare men med merparten av pengarna i behåll var det så dags att navigera mot hotellet. Första hindret på vägen var den otrevliga p-vakten men till allas glädje lyckades jag smita under den sekund som han vände bort blicken. GPS:en skickade ut oss på en 8-filig Freeway och sa att det var 4 km till närmaste mack. Nu började jag bli lite orolig eftersom bränslemätaren stod på rött. Borde förstås ha tankat när min fru frågade om bensinen skulle räcka men jag trodde inte att Dodgen skulle sopa i sig så mycket bensin som den faktisk gjorde. Ja GPS:en har varit ett ständigt sorgebarn. Många gånger har den skickat mig fel och det hände förstås igen. Men en mack hittades till slut och färden kunde fortsätta.
Men så hände det igen, allt för sent kom apparaten med ett meddelande och vipps så hamnade hela ekipaget på ”the strip”, d.v.s. Las Vegas mest kända gata istället för närmaste vägen till hotellet.
Efter incheckning började lila stadsvandringen på jakt efter mat. Och mat finns det praktiskt taget överallt. Saken är bara den att priserna kan variera väldigt mycket. Det ordnade sig också. På vägen hem kunde jag konstatera att trotts att jag var i New York förra året så kom jag mycket närmare frihetsgudinnan här i Vegas, än vad jag gjorde däruppe.
Bilden nedan visare lite tinnar och torn på hotell Excalibur där jag bodde 2007 när jag senast var här.
Dessvärre så har jag nylig upptäckt att mågen inte läser min blogg! Det gör mig förstås oerhört ledsen och besviken. Men nu tror jag att jag kommit på förklaringen. Han dricker hellre Samuel Adams och tittar på amerikansk fotboll.
Ha det så bra
Roine
29/12 Återföreningen
Hej!
Visst berättade jag att jag var frisk nu :-)
I dag var planen att åka norrut igen. Mot kallare väder skulle man kunna säga. De senaste dagarna har det varit rätt så bra väder här i San Diego, men nu kommer det att bli lite kyligare. Los Angeles ligger drygt 20 mil norr om San Diego och det är målet för dagen, närmare bestämt Ontario CA som ligger lite norr om själva Los Angeles.
En utflykt gjordes först till en, för dig som är tv-serie intresserad välkänd badstrand, där Madeleine och hennes vänner tillbringar mycket tid under sensommaren och hösten.
Tyvärr var vädrets makter inte med oss och det var svårt att föreställa sig i regnet att hon tillbringat så många timmar här en dag som denna.
Men med lite fantasi går det förståss. När man är ute på upptäcktsresa går det åt en hel del energi så ett depåstopp gjordes direkt efter strandhugget.
När jag fick in maten med hamburgaren skickade kocken med en fet vass kniv. Eftersom jag redan hade bestick så förstod jag inte vad den skulle användas till eftersom jag redan fått bestick. Hur som helst, jag använde den som en vanlig kniv tillsammans med gaffeln när jag åt min burgare på ett enligt mitt tycke civiliserat sätt. Emellertid blev jag varse hur det var tänkt när jag senare spanade på några infödingar som beställt samma rätt som jag. Man skulle tydligen använda kniven till att dela burgaren mitt itu för att sedan äta den med händerna. Hmmmm...., ja alltid lär man sig nått.
Därefter fortsatte resan in i landet för att göra ett stopp vis posten i Fullerton. Jakten på mitt borttappade paket hade börjat. Det visade sig att det var levererat till lägenheten Madeline flyttat ut från 1v tidigare! Efter en del arbete kunde så småningom brevlådan i den utflyttade lägenheten vittjas och Roine hade sparat 700 + 900kr, allt lite beroende av hur man räknar. Bra förtjänst på den här dagen :-)
Nu började tiden bli knapp och högsta fart sattes mot Los Angeles International där Malin och mågen skulle hämtas upp efter deras alldeles egna utflykt till San Francisco. Vi han nästan komma i tid ;-) Ja för dem som känner mig kommer jag ju sällan exakt i tid och så blev det inte nu heller.
Väl på plats skulle allt bagage stuvas om och få plats i en enda bil. En riktig utmaning kan man säga men alla tog det med ro och tillslut lyckades faktisk uppdraget.
Sedan sattes högsta fart mot Ontario, CA som var dagens slutdestination. Eftersom kvällen var ung bestämdes att en outlet skulle hinnas med. Själv hade jag fortfarande väldigt ont framför min högra häl och såg chansen att köpa mig ett par nya skor. Men det skulle visa sig vara mer tidsödande än planerat.
Tillslut hade ett par Asics Gel Cayanao 18 provats ut, d.v.s. fjolårets modell av den populära skon för endast 650 kr, med andra ord ett riktigt kap!!! Men också hade mågen avstyrt min första impuls att gå på den 50$ dyrare Gel Cayanao 19, i rött och limegrönt, som var årets modell. Jag kanske inte har berättat det tidigare men mågen är väldigt ekonomisk av sig. Tyvärr var skorna stöldmärkta så jag kunde bara prova den vänstra skon. Expediten vägrade ta bort stöldmärkningen och hänvisade till att det bara kunde göras i kassan. Väl där var det inte läge att tjaffsa om att prova mera eftersom köerna var oändligt långa. Jag betalade och passade även på att inghandla någon form av liniment till min värkande fot.
Hur som helt, när jag kom ut från butiken så stoppade jag in de nya specialsulorna, som också inhandlats, i de alldeles nya skorna. Remmade sedan på mig dem och kastade kartongen i närmaste soptunna. Men, men....
…. nu förhåller det ju sig som så att jag har väldigt känsliga fötter :-) Därför märkte jag genast att det kändes konstigt i den högra skon under trampdynan. Min fru tittade irriteat på mig och påminde om paret av samma modell jag köpte på förra resan som står oanvända på grund av att de visade sig vara ett halvt nummer för små vid närmare utprovning. Och den ägde rum när jag var i South Carolina medan skorna inköpts i Florida.
Frun gick direkt lös på soptunnan där jag slängt förpackningen och innan ”security” hunnit fatta att det fanns en ”garbage collector” mitt ibland dem, hade kartongen återfunnits och skorna placerats i den samma. Lite skamsen fick jag vända åter till butiken. Där visade det sig tyvärr att jag köpt det enda kvarvarande paret. Efter en del provade av alternativa modeller så fick jag till slut mina limegröna godingar ;-)
Undrar du vad som låg i paketet jag jagade? Ja det var en helt vanlig men i sverige osedvanligt dyr CPAP-mask som jag använder för att inte snarka. Och den skymtar i förgrunden på sängern framför Madeleine.
Ha det så bra
Roine
28/12, Cabrillo
Hej!
I dag har det varit varit full fart hela dagen. Man kan verkligen fråga sig om det ska behöva vara så här stressigt på semestern. Först så vaknade jag vid 6 och bestämde mig för att inte kliva upp utan lyssna lite på min talbok i stället. Vid 7 var tålamodet slut och hungern drev mig ner till frukostrestaurangen, -havregrynsgröt som vanligt :-)
Efter frukosten var det så dags för veckans 1:a träningspass. Kändes lite ovanligt att använda musklerna på det här sättet men rätt så bra efteråt.
Väl duschad och ombytt stod ”Old Town” på schemat. Traskade runt och tittade på vad som påstods vara den ursprungliga stadskärnan i San Diego.
Kastade ett tuggummi på gatan och vipps så dök den här kärran upp bredvid mig.
Gissa vad som hände sedan!
Njaa riktigt så illa var det kanske inte. Bilderna togs på Sheriff museet i gamla stan. Strosandet fortsatte fram till lunch. Många hus som såg ut som filmkulisser. Åt därefter en fantastisk lasagne och kände mig plötsligt proppmätt.
Sedan var det dags för lite shopping. En familjemedlem skulle göras lycklig genom att utrustas med lite ny elektronik.
Därefter bar det av till nationalparken Cabrillo, namnad efter den 1:a europén (Juan Rodrigez Cabrillo) som steg i land på USA:s västkust 50 år efter att Columbus först upptäckt kontinenten.
Utsikten var fantastisk och bl.a. kunde San Diegos ”Sky Line” betraktas på avstånd.
En annat objekt jag fångade på bild var den gamla fyren som var mycket vackert belägen. Nästan som i en film.
Hoppade sedan in i bilen för att hinna till ”sunset cliff”.
Dagen avslutades med middag på ”Cafe Cayote” och nu har jag ätit min ranson av mexikansk mat för den här resan.
Ha det så bra
Roine
27/12, Och jag börjar äntligen bli mig själv igen!
Hej!
När jag vakande efter en sedvanligt mycket lång natt kände jag mig hungrig! Lite ovanligt med tanke på hur det känts sedan jag anlände till detta land.
I går orkade jag en halv caesarsallad till lunch och en halv tortilla till middag. Men det var ju i och för sig bra med tanke på hur lite jag fick i mig dagarna innan. Hur som helst, strax efter kl: 7 fick jag sleva i mig min 1:a ”oats meal, cinnamon flavor” på denna resa - havregrynsgröt med socker och kanel alltså. Och det var jätte gott, d.v.s. ett tydligt tecken på att jag börjar bli mig själv igen.
Sedan lämnades jag av på Harbour drive medan resten av familjen begav sig ut på hajk i en nationalpark.
Målet låg en bit bort men lite motion ska ju visst göra en gott.
Efter en kvarts promenad var jag så framme!
Dagens mål var ju som jag tidigare berättat USS Midway. Namnat efter slaget vid Midway 1942 men båten var något yngre. Sjösatt mars 1945 och tagen i bruk september samma år. Sista ”resan” var som flaggskepp i operation ”Desert Storm” 1991 när jänkarna skulle rädda Kuwaits olja från Saddam.
Jag inspekterade förstås skeppet från köl till brygga och det var väldigt intressant. Vad sägs t.ex. om 220 000 hästkrafter och drygt 4000 besättningsmän! Ett hangarfartyg är ett litet samhälle i sig. Allt från sjukhus, post, fängelse, snabbköp, tvätteri, förråd, restauranger, frisörer, mekaniskaverkstäder och mycket mycket mer fins ombord. Ett besök kan varmt rekommenderas!
Själv studerade jag IT-avdelningen extra noga och där hittade jag bl.a. ett superstort kärnminne på 32Kb. ”State of the art” för sin tid skulle man kunna säga. Kanske tur att de här båtarna mest opererar på djupt vatten med tanke på den klena datakraften (Univac) som fans att tillgå för navigeringen.
Och en gammal teletype med kortläsare!!!
Sedan kikade jag förståss på flygplan :-)
Efter 6 timmar ombord bestämde jag mig emellertid för gå iland och för första gången den här veckan hade vädret blivit så fint att jag t.o.m. fick ta av mig jackan.
Nu har det badats jacuzzi och sedan ätits efterrätt på Cheesecake Factory., d.v.s. ännu ett tecken på min hälsa :-). Vid det här laget sover frun redan och junior har gått ut för att ringa. Dax att sova med andra ord.
Ha det bra,
Roine
26/12 Så äntligen.....
… kom jag till Sea World, om än några dagar senare än vad jag själv planerat, men... bättre sent än aldrig, som man brukar säga.
Väl där möttes vi av hajar!!!
Men som du själv kan se så var de inte så farliga som man kunde tro. Det var som vanligt i amerikanska parker, rent snyggt och mycket välordnat. Det mest anmärkningsvärda i jämförelse med andra djurparker var nog att man kom djuren så väldigt nära. Ja man kunde tom klappa på en dem som nedan när Madeleine klappar på en Stingrocka
Höjdpunkten för dagen tyckte jag var showen med späckhuggare. Otroligt hur man kan få så stora djur att göra som man önskar, men flera var väldigt gamla så det tar antagligen lång tid att träna dem. Jag undvek att sitta i ”soak zone” och det var tur med tanke på att det inte var allt för varmt här.
Till skillnad mot t.ex. Kolmården så bestod delfinshowen inte bara av enstaka delfiner som hoppade. Nej det var en blandning av teater/balett, simhopp, trapetsakrobatik, delfin och valshow.
Med andra ord en mycket annorlunda upplevelse.
Innan vi åkte från parken försökte jag få Madeleine att klappa en bäver som alla de andra barnen men ….. - ja hon vägrade förstås så det fick bli en annan unge på bilden med bävern.
Ha det så bra
Roine
Juldagen den 25/12
Hej!
Så var det en ny dag med nya möjligheter i USA:s 8:e näst största stad ..... :-)
Och i dag kändes det lite bättre, även om jag är långt i från bra med magen. Tänka sig att jag oroade mig så mycket för alla extra kilon jag skulle lägga på mig under semestern. Fortsätter det så här kommer det att bli precis tvärtom. Ja, ja, det är ju ganska många dagar kvar så det hinner antagligen förändra sig och om inte förr hoppas jag att aptiten återvänt till nyårsafton.
I dag sov alla ganska länge. Tack vare det fick man utstå ett smärre krig i frukostmatsalen. Själv hoppade jag alla ”on demand” tillverkade omeletter som bättre hotell håller sig med. Tack vare det kunde jag direkt gå på havregrynsgröten och ytterligare en kopp te. Äntligen en sjukdomsfördel!!!
När väl bilen blivit framkörd satte jag mig längst bak i minivanen och njöt av stadens vyer. Dagens första mål var Coronado Beach där det gamla trähotellet skulle betraktas. Väl där såkändes det som att här skulle det vara helt ok att bo. Schysta hus av olika modeller och fantastiska möjligheter att surfa och bada.
Ja så var det själva trähotellet, Hotell Del Coronado, från 1877. Stort och mycket elegant för att vara byggt i trä. Se även: http://en.wikipedia.org/wiki/Hotel_del_Coronado.
Om man tyckte att det var för kallt att bada i havet, så här i slutet av december, kunde man välja någon av många uppvärmda badbassängerna eller i den jacuzzi som verkade tillhöra varje lägenhet.
Andra nappade på att det var vinter och åkte skridskor på uterinken mot en bakgrund av palmer och stilla havet.
Vi hoppade detta och styrde istället mot Balboa Park. Tyvärr var just Air & Space Museum stäng den här dagen. Man frågar sig förståss varför inte amerikanarna kan ha sin julklappsöppning den 24, precis som oss. Zoo var inget alternativ eftersom Madeleine vägrade att promenera in hållandes pappa i handen som alla andra förväntansfulla barn gjorde. Det fanns förstås flera olika museum att besöka också, men jag sparar mig till mina ”high lights” här i södra Kalifornien, USS Midway Museum och Sea World. Kanske inte så kulturellt men vem bryr sig.
Nu ska jag avsluta med ytterligare en bild från Coronado på ett träd som gått över styr och som behövt lite stöttning :-)
I morgon hoppas jag vara helt återställd och ser fram emot ett besök vid närmaste Cheesecake Factory!
Ha det bra,
Roine
23-24 december
Så har julafton passerat, eller i vart fall hemma i Sverige. Här är kl: 17:25 och det har varit en väldigt lååång dag. Precis som i går skulle man kunna säga men av helt andra skäl än då.
I går klev vi upp vid 06:00 och åkte från hotellet ungefär 1 timme senare. Väl ute på Arlanda gick det ganska smidigt. Enda problemet var att en tidigare känning av mycket ont framför hälen i högerfoten återkom. Jag försökte att kurera mig genom att promenera under 1,5 timme innan planet till Zurich skulle avgå. Vi lyfte 20 minuter försenade men en del av förlusten togs igen under den drygt 2,5 timmar långa flygningen. Sedan var det bara att hoppa på tåget för att raskt byta terminal.
Säga vad man vill, men Schweizarna snålade inte med maten. Och till skillnad mot amerikanska flygbolag så ingick allt i priset. Vi landade ”on shedule”, d.v.s. 12 timmar senare. Hade det sedan inte varit för ett Air France plan som stod i vägen (fick vänta 45 minuter innan planet kunde taxa in till gaten) hade allt gått perfekt.
Det var förståss roligt att Madeleine mötte oss i ankomsthallen efter att inte ha setts sedan vi tog avsked av henne på Arlanda i mitten av augusti. Det blev en del kramar innan hyrbilarna skulle hämtas ut. Och det tog sin rundliga lilla tid också. Bolaget just jag hyrt bil av verkade hämta sina kunder mest sällan av alla bolag.
Mågen hade inget problem med att välja hyrbil utan högg direkt en Ford Mustang Cab av senaste snitt. Urvalet på minibussfronten som jag var hänvisad till var tyvärr inte allt för exalterande.
Sedan blev det som vanligt, ungdomarna knölade in sig i caben och drog som en avlöning. Själv stod man kvar och trotts GPS:en blev det en del felkörningar som vanligt! Det slår sällan fel att det händer just när man rest långt, känner sig trött och lite sliten och det är mörkt ute. Trafiktempot och valmöjligheterna är helt annorlunda jämfört med i Sverige.
Nåväl, till slut så anlände jag till motellet och mötes av en del spydiga kommentarer kring hur länge juniorerna behövt vänta. Efter incheckning var det dags att föröka hitta någonstans att äta, trotts att vi ätit oss igenom hela dygnet kändes det som. I alla fall så räckte inte orken så långt och därför blev det en macka på Subway innan sällskapet promenerade hem för att sova. Och det kunde verkligen behövas för då hade jag varit vaken i 1 dygn.
Sedan började eländet, magen var totalt i olag. Natten tillbringades till stor del på toaletten. Själv var jag övertygad om att jag blivit matförgiftad på mackstället men ingen annan blev dålig så jag vet inte om det var det. I alla fall har jag tillbringat hela dagen i bilen, med undantag för när jag låna de en toa på Hollywood Boulevard medan resten av sällskapet kikade på namnplattor. Samma när bergen skulle bestigas för den obligatoriska fotograferingen under skylten.
Det var i alla fall väldigt skönt när vi skildes åt från mågen och Malin som styrde kosan mot San Francisco. Resten av familjen satte fart söderut. När jag åter klev ur bilen i Fullerton, där en massa packning skulle hämtas upp, hade jag så #&!# ont i foton att jag knappt kunde gå. Vilken eländig julafton tänkte jag. Men sedan tänkte jag att vilken tur att jag blev magsjuk i dag, istället för i går när man satt på flyget – det gäller att tänka positivt i ala lägen (även om alla inte käner igen mig i den beskrivningen)!
Nu mår jag faktiskt lite bättre efter att ha druckit en kopp te och tagit en Treo. Meningen var att julafton skulle firas på en ganska fräck restaurang här i San Diego, men det är avbokat. Själv känner jag mig nöjd om jag kan hitta en soppa och en kopp te i hotellrestaurangen.
Konstigare julafton har jag aldrig upplevt men det är några timmar kvar så mycket kan ännu hända.
God Jul
Roine
Så var det dags igen....
Det var bra precis 18 månader sedan jag publicerade något senast på min blogg.
Anledningen till det flera men kanske mest att det inte händer så mycket spännande i mitt liv som kan vara av intresse för andra.
Men nu tänkte jag skriva om min semester som just har börjat. Hoppas att det blir roligt så att du som läser kan skratta lite ibland.
I dag har jag åkt till Stockholm och det var rätt så händelselöst. Ja möjligen med undantag för en två lång bilkö strax norr om Gävle. Antagligen hade det hänt en olycka och för vissa trafikanter blev väntan lång. Trotts det kyliga vädret hade många valt att stiga ur sina stillastående fordon. Damerna för att röka och herrarna för att vattna snödrivorna. Som tur var ägde alltihop rum i det norrgående körfältet :-)
Väl framme på hotellet var det bara att sätta sig ner och vänta på dottern och ”mågen”. Scandic var på sitt generösa humör så jag passade på att stärka mig med en dubbel espresso medan jag väntade.
Nu är det dags att gå ner till baren och dricka en öl, prata om gemensamma förväntningar och stärka sig inför den kommande plågan. Jag gillar verkligen att resa men hatar att göra det i coach class.
I morgon blir det antagligen inget inlägg på grund av flygresan Stockholm - Zurich - Los Angeles. På grund av skillnaden är klockan 17:00 den 23/12 när vi landar. Hos dig står då tomten nästan utanför dörren och vän
Ha det bra
Roine
Hemmresan
Så blev det faktiskt dags att åka hem till sist, -ja i alla fall för några av oss.
Malin skulle fortsätta till Tulsa i Oklahoma för att hälsa på hos den värdfamilj där hon bodde under 2006-2007.
Därför blev det ett hastigt men sentimentalt avsked utanför terminal A. Sedan fortsatte vi andra till terminal C. Om du inte varit på Newark-flygplatsen så kan jag berätta att den är ganska stor och hyffsat fräsch. De snyggaste flygplatserna jag förresten sett är nog den i Barcelona och den i Denver. Den största jag sett är utan tvekan Chicago O ’Hare. Slutligen den smutsigaste och äckligaste hittills varit Abu Dhabi International – usch & fy!!! 
På vägen till flygplatsen lyckades jag emellertid fånga denna tidstypiska man. Ja sånna här finns det gått om även i Sverige för man måste ha hyffsat mycket pengar för att både köpa och föräkra en HD så det är bara gamla gubbar som har råd. Kanske blir det en sån med tiden, vem vet.
Den här gången kan jag meddela att planet gick precis ”on shedule”. Lite märkligt utryck det där förresten. Jag har hört flygkaptener uttalat det bådesom ”on Skedjule” och som ”on schedjule”.
Jag lyckades sova i knappt 4 timmar medan det var sämre för mitt ressällskap. Tyvärr fick de två barn bakom sig som envist såg till att ingen kunde somna på stolarna framför. Detta genom att hela tiden sparka i ryggstödet. Man kan säga att Madeleine inte bara var lite arg för detta!
Strax efter 8 i morse landade vi efter ca: 8,5 timmars flygning. Det var gropigt mest hela vägen så Gud hade behövt ta ut väghyveln kan man säga. När vi sedan skulle ha ut vårt bagage så saknades länge en väska. Madeleine var lite orolig för det men till slut så dök den i alla fall upp.
När detta var fixat återstod bara ett litet problem. – Ingen visste vart bilen var parkerad. 3 veckor är en lång tid och det man tror ska vara enkelt att hålla reda på visar sig ofta inte alls vara så i verkligheten. Emellertid så funkar bildminnet bättre än vad man tror. Så tillslut så fick vi även fatt i bilen. Resan gick bra fast jag blev väldigt trött på slutet. Delvis kan det också ha berott på den frukostburgare jag klämde i Gävle. – Många hamburgare har det blivit så resten av sommaren får det bli något med mindre kalorier.
Nåväl, hemma till slut !!! Det känns verkligen skönt och jag tror minsann att det lär dröja innan jag reser bort igen. Nedan avslutar jag med en dagsfärsk bild av trädet som jag avnjuter från min Tv-fåtölj.
Åsså var resan slut :-)
Trevlig midsommar
Roine
Det börjar onekligen närma …..
….sig slutet på denna resa. Sanningen att säga så är det både lite tråkigt men samtidigt skönt också. Skönt att komma hem, återgå till normala rutiner, kostvanor mm. Men samtidigt lite trist att inte få se och uppleva nya saker varje dag som den här resan har inneburit.
Jag tänkte lyfta fram några saker från NY som jag inte visat på bild tidigare eftersom det här blir näst sista chansen. Sista inlägget planerar jag att skriva i morgon kväll hemma i Sundsvall.
För dig som följt med under hela resan så gissar jag att det inte kommer som någon nyhet för dig att det var lite strul i samband med utresan. Därför hoppas jag att hemresan kommer att flyta på bättre. En sak som känns lite oroande är dock att jag inte har någon aning om vart bilen parkerades på Arlanda. Det tycks ingen annan i familjen kunna påminna sig heller. Nåväl, jag brukar ju tänka att man löser problemen vart efter att de uppstår så det får bli morgondagens problem :-)
Först lite om gårdagen. Planen var att det skulle shoppas på Manhattan och så blev det. Men det var väldigt varmt att vandra runt mellan olika ”attraktioner” vilket resulterade i att det nog inte blev så mycket inhandlat eftersom tålamodet tröt. Sedan är ju prisnivån en helt annan jämfört med andra delar av USA. - Ja Mats, ”Sawgrass Mill” var helt oslagbart!
Kvällen...., ja vad gör man om inte går på musikal. Vi såg en gammal goding, Chicago, och det var en fantastisk upplevelse. Artisternas professionalism var mycket stor. Helt enkelt den bästa show jag sett i den här genren!
Om du möjligen sett filmen ”The Day After Tomorrow” och minns trappan där människor flydde upp så kan jag berätta att den scenen var filmad vid Metropolitan museet, se bild nedan.
Mer aktuella och levande scener som utspelar sig ”här och nu” är t.ex. ”The Naked Cowboy” som varje dag raggar dollar på Times Square bland trånade damer.
Eller spontanspelande förbipasserande på något av de 50 pianon/flyglar som placerats ut i den här staden.
Sammanfattningsvis så symboliserar den här staden på något vis hela landet, en bladning av etniskt ursprung och kultur. Ibland tar det sig roliga uttryck när man ser välbekanta skyltar fast på Kinesiska som i bilden nedan.
För dig som jag inte kommer att träffa före midsommar vill jag passa på att önska en riktigt skön och avkopplande helg. Du kanske t.o.m. går på semester och då ses vi, om inte förr, på nytt i augusti. Eller också är du någon som jag kommer att träffa och då ses vi ju snart.
Ha det så bra
//Roine
Det vackra vädret fortsätter!
Nästan otroligt men bara 2 eftermiddagar har det regnat på snart 3 veckor. Vad som kanske är mer fascinerande så här i juni är att temperaturen konstant legat mellan 22 och 32 grader (dygnets alla timmar). Nu ska jag väl erkänna att värmen uppskattades mer när jag var på en badstrand än i en storstad som NY. Hur som helst, det är bara att gilla läget.
I går var det promenad utmed Hudson River och sedan sightseeingbåt på den samma. Det ger onekligen en annorlunda känsla att se stan från vattensidan. Med lite fantasi kunde jag även föreställa mig hur det måste sett ut strax efter att US Airways 1549 nödlandat där den 15 januari 2009.
Nåväl, nedan ser du en bild på New Yorks mest kända stat – Frihetsgudinnan förståss.
Ett annat foto jag tog i går var det från återuppbyggnaden av World Trade Center. Uppmärksam som du är så tänker du att för några dagar sedan visade jag en bild av en byggplats utan torn och det stämmer. Men.....en bild behöver inte berätta hela sanningen. De nya tornen kommer att bli högre än den gamla byggnaden men se lite annorlunda ut.
Kvällen avslutades med en utflykt till Central Park. Den första för mig som inte varit så morgonpigg på den här resan. Fräckt att se skyskrapor som fond mot all grönska tycker jag.
Hoppas du har det bra,
//Roine
Nu ….
…..vet jag varför den här stan kallas ”The Big Apple” ;-)
Hur som helst, mycket handlar om att sälja saker här. Jag jag har t.o.m. sett hur man omvandlat en kyrka till en ”mall”. Annars ägnades gårdagen förstås till kultur och promenader i stadens vackra parker. Nu tror du antagligen att det handlar om ”Central Park”, men icke sa Nicke, nää i går var det ”Riverside park” som gällde.
Något som jag saknar är förresten bakverk. Ja du vet ju kanske redan att jag är svag för sötsaker men nu har det gått så långt att jag t.o.m. börjat fota dem genom skyltfönster!
Var vad det nu jag var, - jo gårdagen alltså. Den började med en tidig utflykt till Harlem. Jag tyckte kanske inte att det var så mycket att se där men syltan, Apollo, där både Jimi Hendrix och Michael Jackson brukade spela passerades.
En sak är lite märkligt i den här stan, eller kanske flera, men det jag först kommer att tänka på är att det tycks finnas fler taxibilar än privatbilar, eller i vart fall på Manhattan.
Efter att ha ätit middag besöktes Broklyn och som allting anant här i USA så höll man förstås på att renovera "Broklyn Bridge" också.
I vart fall kunde jag ta några bilder av Manhattans ”Sky line” när jag var på Broklynsidan och det är en sådan du ser här nedanför.
Innan det var läggdags käkade jag en glass och betraktade all neon, eller möjligen är det lysdioder numera, på ”Times Square”. Ganska imponerade är det!
Innan jag slutar vill jag bara passa på att påminna dig Mats om att det var den här veckan det skulle bjudas på glass o jordgubbar, glöm nu inte det :-)
Ha det så bra
Roine
