12/1 Resans slut
Hej!
Jo förra inlägget slutade väl vid midnatt, svensk tid, om jag minns rätt. Och lika bra var väl det. För jag sover nästan alltid uruselt på flygningar. Dricker alldeles för lite och äter tyvärr i regel upp all mat som serveras.
Sömnproblemen har flera orsaker. T.ex. att folk stöter i en hela tiden varje gång de går förbi. Eller att man får kramp på grund av den obefintliga benutrymmet eller den obekväma stolen. För at inte tala om skrikande barn i kabinen (som inte är ens egna!!!!). Ja det finns oräkneliga skäl till det är jättesvårt att sova på flygplan. Här bör tilläggas att problemet sällan eller aldrig uppstår i andra sammanhang så som vid föredrag, möten mm. ;-) Det bör tilläggas att en del i min familj delar inte mitt problem.
Att jag dricker för lite hör samman med flygplanskroppens utformning och min längd. Det är rätt så besvärligt att stå och kissa i någon slags upprätt brygga på grund av att man annars slår i huvudet i det inåt buktande flygplansskrovet.
Varför jag äter allt som serveras och sedan får magknip tror jag beror av min uppfostran – man slänger inte mat även om det är vacuumförpackad och oaptitlig.
Jag väljer att inte kommentera mina medpassagerare i kabinen eftersom det skulle kännas lite förmätet. De har säkert lika många åsikter om mig, som jag om dem.
Landningen gick i alla fall bra bra och efter lite väntan lyckades vi komma av planet. Nästa uppdrag som stod i tur var att byta in den skadade resväskan som lånats av några vänner. Och här visade sig SAS faktiskt från sin bästa sida. Fort och enkel och alla blev nöjda. Eller i vart fall är det vad jag tror tills jag överlämnat ersättningsväskan till dess rättmätiga ägare.
Att få ut bilen visade sig däremot bli ett problem. Inte p.g.a. att den var helt hoptjälad efter 3v på Arlandas parkering, utanför att bommen vägrade att öppna sig trotts en erlagd avgift om drygt 900 kr. Slutligen efter ett antal försök och slutligen ett telefonsamtal så kunde färden mot Sundsvall fortsätta.
Trafiken var lugn, ja allt känns nästan lugnt jämfört med Miami och LA. Slutligen......
”home sweet home”!!!!
Jo, så var det det här med hobby, eller samlande för egen del.
Plåtfåglar, eller kanske kallas det ”plane spotting”, skulle ju också kunna vara något för mig.
A380 - dubbeldäckare !!!
Boing ???
Boing 737
Om jag räknat rätt så har drygt 2800 mil med flyg och nästan 500 med bil tillryggalagts. Inte så dåligt med tanke på att tiden var begränsad. Som kuriosa kan jag nämna att jag själv knappast kör mer än 200 mil/år, med min egen bil. Till det skall läggas ytterligare 100 som mina döttrar lyckas avverka på sina lov.
Slutligen så ska jag visa mitt sista bidrag, som jag släpat ända från LA, enkomt för att bidra till mågens samling. Jag har för mig att jag pratat lie om samlade förut, men är inte säker på huruvida jag har berättat eller inte om Mattias passionerande samlarintresse för minischampoflaskor. Håll tillgodo Mattias, du får serien så snart vi träffas.
Och till ev. läsare på SPV, nu är vilan över. På måndag dyker jag upp igen :-)
Vi ses och hörs kanske nästa gång jag är på resande fot :-)
Hälsningar,
Roine
11/1, Dagen har vara börjat.
Hej!
I dag är det alltså fredag, eller kanske skulle jag kalla det hemresedag :-) Lite vemodigt är det förstås. Ja kanske inte att resan är på väg att ta slut men att det är näst sista blogginlägget för den här gången.
Klev upp strax efter 4 i morse och checkade in 10 minuter senare. Planet lyfte kl:7:16, vilket var lite försenat.
Kände mig lite tung i huvudet, kanske var det på grund av ölsorten som jag provade på i går (Old Rasputin som sysn i mitten av bilden.
Jag har passat på att fråga några av mina medresenärer, innan de troppat av en efter en och försvunnit, vad som varit de mest bestående intrycken på deras resa. Svaren har varierat Någon sa att det var trafiken i Miami. Andra Sea World, Las Vegas, Grand Canyon o.s.v.
Själv känner jag nog att det är det här med att totalt ha tappat uppfattningen om vilken dag och årstid det är. Kanske hade känslan kommit tillbaka om en längre tid hade spenderats i Flaggstaff där det var vinter.
Annorlunda konstruktioner är ju också alltid spännande. Men kanske tur i alla fall att vi inte drar in vattenledningarna till brandsläckningssystemen på samma sätt som i LA.
Nu är det ju så att med hjälp av tekniken så har det ju gått att hålla sig lite ajour både i tanke och handling om vad som händer där hemma. Det är väl både på gott och ont. Men eftersom jag är en rastlös natur som har svårt att sitta still så har det varit ganska så bra för mig. Andra kanske inte delar den uppfattningen.
Nyss avlutade jag ett samtal med en trevlig äldre dam, pensionerad lärarinna från Michigan. Hon var ganska så pratsjuk men verkade samtidigt lite världsfrånvänd. Men man kanske blir det om man lever i ett stort land och i ett samhälle där de flesta får ta hand om sig själv och stå för sin egen välfärd.
Lite drygt en timme återstår av denna etapp och det har gått bra. Om man fortsätter att hålla sig vaken kommer det förhoppningsvis gå att slumra in på nästa etapp som startar 14:25 (d.v.s 23:25 svensk tid). Om man ska flyga långt tycker jag att det är bra att dela upp det i etapper.
Efter några timmars väntan på O´Hare som användes till att byta terminal, gå igenom säkerhetskontrollen 2 gånger (återkommer till det) äta lite mat, handla taxfree och kolla på människor så lyfte planet bara lite försenat :-) Ett tipps om du reser via Chicago O´Hare någon gång är att, om du har möjlighet, äta på någon av inrikesterminalerna t.ex., terminal 1. Detta eftersom utbudet av mat och övrig shopping är mycket större där än t.ex. från terminal 5 som bl.a. SAS använder.
Nåväl, jag skulle ju berätta om säkerhetskontrollen, eller snarare varför den passerades 2 gånger. Jo det var som så att det gick ruskigt fort att checka in i LA på morgonen hela vägen till Stockholm. Tyvärr noterades inte då att seatingen blivit förändrad sedan bokningen gjordes och att platserna var utspridda i planet. Men efter säkerhetskontrollen (plocka ur alla fickor, av med klockor och skärp, ta av skorna, plocka upp PC:n & CPAP samt sist men inte minst helkroppsskannas!!!!) - ja det är mycket nu för tiden. Och eftersom gaten inte var bemannad men det var ”bagage drop” utanför säkerhetskontrollen så var det bara att traska ut och börja om igen efter att ha pratat med personalen.
I sanningens namn så måste jag säga att SAS inte imponerar nämnvärt. På grund av deras överbokningar, Eurobonussystem mm så hade våra platser rykt. Företagsrepresentanten informerade om att den ”seating” vi gjort för 6 månader och betalat resesäljaren extra för bara var ett önskemål och ingen garanti till resenären. - Bra att veta för dig som ev. planerar att ut och resa. Mitt tipps är att istället gå med i de olika bolagens lojalitetsprogram för då kan du få bättre platser, borda före mm.
Hur som helst, lågprisbolaget Delta Airlines funkade perfekt, så även United (F.d. Continetel & United Airlines ) och Swiss.
Planet lyfte vid midnatt svensk tid och ibland kan utsikten faktiskt vara bedårande:
Jo, jag vill bara nämna det, roligt att du blev frisk igen Malin! Hoppas att släkt,vänner och arbetskamrater också är pigga och mår bra!
Ha det så bra,
Roine
10/1, Tålamod
Hej!
Ja mycket här i livet handlar om tålamod. Men om man som jag är intresserad av människor så går det ibland lite lättare. Flygplatser och flygplan kan faktiskt vara riktigt intressanta platser med avseende på att hitta studieobjekt.
Nåväl, jag har ju fortfarande 4 timmars flygning kvar så jag kan väl lika gärna börja från början, ja avseende det som förevarit sedan jag skrev något senast.
Att sova vid slutet av en ”run way”, eller om det nu var början, det var liksom lite svårt att veta eftersom jag knappt hittade hotellet alls i går och det var mörkt när jag åkte har förstås sitt pris. Flygplansrörelserna går inte helt obemärkt förbi och den korta sömnen blev därför lite si sådär.
Eftersom jag dessutom glömt att slå av ljudet på min mobil så lyckades min kompis Kjell ringa och väcka mig kl: 2:00 i natt. Tyvärr han jag inte svara och jag hoppas verkligen inte att jag inte missade något viktigt. Å andra sidan kostar det väl 20 spänn minuten att prata i mobilen så det var kanske lika bra att jag var sen.
I alla fall var det uppstigning kl: 4:30. Sen som vanligt skedde avresan mot flygplatsen 15 minuter senare än vad som var planerat. Hur jag än försöker kommer jag tyvärr nästan alltid för sent. Det ser ut att vara ett av mina många livslånga utvecklingsområden.
Nåväl, efter lite väntan blev jag av med Dodgen. Rekommenderar verkligen ingen att köpa en amerikansk SUV.
Efter diverse förflyttningar hittades rätt gate. Ja apropå gater, där kan man se människor göra det mesta. Den här tjejen t.ex. käkade frukost och passade på att ladda delar av sin elektroniska utrustning. Flygplatser blir nog allt mer elintensiva på grund av allt skräp resenärerna släpar med sig och som ständigt måste tankas upp igen för att man skall kunna vara ”on line”.
Hur som helst, plötsligt kom det förbi en kille som började prata. Den amerikanska tjejen som satt bredvid blev lite irriterad men jag tyckte att han var lite rolig för det visade sig att han hade fler förutfattade meningar om saker än de flesta jag träffat.
Först frågade han om det här var gaten för flighten till LA. Sedan intervjuade han oss var vi kom i från. När han hörde att vi var svenskar berättade han att han varit i bl.a. Stockholm och Malmö. Därefter gick han rakt på sak och undrade om alla Stockholmare var lite knäppa, precis som i andra storstäder som New York, London och Paris.
Lite svårt att svara på tyckte vi alla, inklusive amerikanskan som satt och tjuvlyssnade bredvid. Efter en kvart dök han upp igen och annonserade att vi trots allt satt vid fel gate och han hade faktiskt rätt.
En del håller dock kvar vid det gamla. Det gör att det fortfarande går att sälja information, underhållning eller bara en stund förströelse i pappersform. Ett bildbevis på detta finner du strax nedan.
Och så var det det här med väntan.
Som människa förstår man ju i regel vad som är ändamålet med att vänta. Värre är det troligen för andra resenärer. Passageraren nedan såg lite olycklig ut.
Men värre är att det faktiskt inte finns några toaletter för människans bästa vän på våra flygplatser. För en stund trodde jag faktiskt att han skulle göra som han troligen är inprogrammerad sedan tusental år. D.v.s. lyfta på benet mot den närbelägna soptunnan men det hände aldrig
Nu slutade inte djurlivet ombord på Deltas flygning 1169 "bound for LA" med den kissnödiga hunden på bilden ovan. Nä ca: en timme efter start efterlyste flygvärdinnan i högtalarsystemet ägaren till en mycket mindre vovve. Alltså en hund som länge setts irra omkring i kabinen, allt medan den förgäves sökte sin husse eller matte. Lite pinsamt för ägaren som till slut fick ge sig till känna.
Ja, jag säger bara att det är en himla tur att man inte är allergiker i alla fall. Och nu har jag 3,5 timmes flygning kvar och skulle gärna ha sovit en stund, om det inte vore för att min uppblåsbara nackkudde läcker luft. Därför ska jag istället göra ett avbrott för att lyssna på lite talbok :-)
Men, men, till slut kommer man förstås fram (5 timmar senare) och då blir det att plocka fram tålamodet för att vänta igen.
Väl framme från hotellet kunde jag ta igen det jag missade 2:a semesterdagen. Kolla noga i mitten av bilden :-)
(det är faktiskt Hollywoodskylten)
Sedan har jag varit ute och promenerat. Jag måste ju jobba på mitt samlande (hobby). Tyvärr var det dåligt med fåglar här så jag testade att fota lite fordon istället.
I morgon kl: 7:00 flyger jag vidare. Hoppas att landa i Chicago ca: 4 timmar senare. D.v.s då är kl: ca: 18:00 i Sverige. Några timmar senare startar näst sista etappen mot Sverige. Och vem vet, kanske har jag hittat något annat att samla på vid det laget.
Ha det så bra
Roine
9/1, Om att köra fel
Hej!
Puuuuhhhh!!!!
Jag tänk att något som ska vara så enkelt kan vara så svårt. Jag tänker närmast på att hitta rätt adress. Men jag återkommer till det i slutet av detta inlägg som kommer bli ett av mina kortaste för nu är kl: 22:15 och kl: 5 ska jag åka till flygplatsen. Lämna tillbaka bilen, betala för resväskorna – ja så är det när man åker med lågprisföretag, checka in och förhoppningsvis hinna köpa lite frukost.
Dagen började i alla fall bra borta på beachhotellet i Fort Myers. Packade och käkande sedan en stadig frukost. Havregrynsgröt och ett glas vatten – låter gott, eller hur? Sedan var det bara att skriva vykortet till mamma innan badbyxorna åkte på. Därefter gick jag i två timmar efter stranden innan jag slutligen tog mod till mig och hoppade i plurret. Brrrrr...., men jag kände mig tvingad för Madeleine och brorsan tjatade så.
Efter en snabb lunch och en dusch taxade vi ut mot Sawgrass Mills utanför Ft Lauderdale. Alla hade inte hunnit shoppa färdigt så det var inte annat att göra än att hitta ett ställe att göra av med de sista slantarna på. Efter 1 km kom junior på att hon inte avslutat sitt bankkonto på Bank of America så GPS:en programmerades om. Vi gav upp när den skulle skicka oss en mil åt fel håll. Nu löste det sig ändå eftersom hon hittade ett ”drive in” kontor alldeles efter vägen. 45 minuter efter att hon gick in på kontoret så kom hon ut igen, glad som en lärka, efter att ha lyckats engagera hela kontoret i att avsluta hennes konto – hur svårt kan det vara egentligen?
Vid fyra tiden så kom vi fram till vattenstället för alla ”shopaholics”. Om du är nyfiken så läs mer om stället i inlägg från den 4 juni 2011 (Shopping). I alla fall hade jag tänkt fota en produkt som jag såg 2011 men aldrig sett vare sig förr eller senare. Madde tog bilden nedan åt mig.
Vad det är? Jo det finns inte bara BH:ar som har inlägg utan även trosor där man får större bak. Nu ska det sägas i sanningens namn att det även finns motsvarande produkt för män, med skillnaden att inlägget då sitter fram. Ja som en slags suspensoar, som man hade när man spelade hockey. Jag vägrade förstås att köpa sådana kalsonger!
Hur som helst, efter lite chinamat så skulle resan fortsätta till hotellet. Knappt 4 mil därifrån och jag hade räknat ut att Dodgen inte skulle behöva tankas trots att den krävde 1,7 liter/mil i motorvägstempo. Det höll på att gå riktigt illa! Varför då kan man fråga sig? Svaret är enkelt. Alla adresser som finns i verkligheten tycker GPS:er inte om! I det här specifika fallet fanns 4 st snarlika att välja på. Väl framme vid den första så hittades ett hotell med rätt namn. Väskorna packade ur och men vid incheckningsdisken visade det sig att det tyvärr var fel hotell. In med alla grejer igen och fullfart mot nästa anvisade GPS-adresss. Tyvärr visade det sig också vara fel. Det fanns inget hotell alls där. Vid det här laget var kl: 20:30 och alla rätt så trötta och less på att aldrig hitta fram.
Slutligen följde jag Madeleines förslag om att åka 8 km åt rakt motsatt håll och vipps så var vi framme. Då ringde min andra dotter och hon har gått och blivit rejält magsjuk hemma i Sverige. Nu gjorde ju inte det något men det är lite trist och man känner sig lite maktlös när hela Atlanten skiljer en åt. Mycket hjälp går ju inte att erbjuda på distans. Jag håller tummarna för att mågen ser till henne i morgon och att hons snart blir bättre.
I morgon skriver jag något från Los Angeles.
Ha det så bra,
Roine
8/1, Edisons och Fords vinterhemvist
Hej!
Visste du att det var här, i Fort Myers, som Tomas ”glödlampan” Edisson och Henry ”T” Ford brukade hålla till om vintrarna när det förra seklet var ungt. Numera kan man man besöka deras ”vinterstugor” som museum.
Annars känns det mest som att att allt går på halvfart här jämfört med Floridas östkust. Till och med pelikanerna tar det lungt och sitter snällt och väntar på rad.
Det är förstås både på gott och ont. Om man har semester och bara vill njuta av sparsamt utnyttjade stränder, ja då är det här rätta stället. Men om man söker puls och variation, ja då passar nog den andra sidan bättre.
Hur som helst, jag lyckades i alla fall fånga två äldre herrar som inte var rädda att ta sig vatten över huvudet.
När de sedan tröttnade på att fiska så övergick de till att mata sjöfåglarna, med sitt agn, istället. Förstås populärt bland alla pippifåglar som slapp fiska själva :-)
En annan man som jag såg höll antagligen på dö av tristess, allt medan hans fru låg och solade.
Därför hade han skaffat sig denna liten hobby. Kanske kan den jämföras med att skjuta av ett fyrverkeri eller köpa snittblommor. Väldigt fint, men förgängligt. Å andra sidan kan man passa på att njuta – helt enkelt vara lite här o nu.
I morgon är det uppbrott igen. Brorsan med fru lämnas kvar här i semesteridyllen medan jag reser vidare mot öst igen. Passade på att njuta genom att stoppa i mig både en stor och onyttig hamburgare och en chokladtårta!!!
Som du kanske har förstått går det lite si och så med min hobby numera.
Tillgången på samlarobjekt (utläses julgranar) har minskat betydligt :-(
Kanske är det dags att övergå till något nytt tänkte jag.
Ornitologi kan det vara något? Jag har i alla fall hittat 3 arter till min samling :-)
Som bonus slänger jag in en bild på den här lilla filuren när han trotsar gravitationen och springer runt upp o ner i taket.
Ha det så bra,
Roine
7/1, Genom ”Big Cypress National Preserve”
Hej!
Ja i dag så skulle resan fortsätta. Men först vill jag berätta om några saker som jag glömt att tala om tidigare. Den första är att när jag var på rundtur i går så blev jag riktigt sugen på att köpa en ny båt. Det fans massor att välja bland men den nedan tror jag skulle passa mig utmärkt ;-)
Men å andra sidan, med tanke på hur det kan gå, så är jag glad att jag inte äger någon längre och således inte heller behöver oroa mig för vad som kan hända! Eller som en vän sa till mig en gång: "ju mindre man äger, desto mindre har man att bekymra sig om"!
En annan saka som jag kanske nämnt, men som jag inte visat på bild är alternativa sätt att göra saker fina med enkla medel. Bilden nedan får illustrera den berömda ”art deco”-stilen som först uppstod i Frankrike på 20-talet men som är rikligt representerad bl.a. i på Miami beach. Där byggdes merparten av dessa hus mellan 1920 till 1940-talet.
Hur som helst, jag skulle ju berätta om den fortta resan. D.v.s. genom den södra delen av Florida. Eller från östkust till västkust om man så vill. Vi körde alltså igenom ett naturreservat som kallas ”Big Cypress National Preserve” som gränsar mot Everglades. Om du är mer intresserad av Everglades kan du läsa mitt inlägg på bloggen ”Vadå jag blyg?”, postat: 2011-06-05, istället.
Nu ska jag inte överdriva. Nog för att det låg aligatorer och skräpade efter vägen så stannade vi bara för att tanka. Brorsan, framför Dodgen, passade givetvis på att äta lite också. Sedan fortsatte färden mot dagens slutmål.
Väl framme i Fort Mayers Beach åts lunch och sedan skulle djur och arkitektur studeras.
Brorsans fru hittade den här fossilen, eller fossil kanske inte är rätta ordet, men ett dött djur var det i alla fall.
Madeleine sprang runt som en galning och letade snäckskal. Ja hon samlar verkligen på allt från gamla liftkort till tomma förpackningar. Ja och nu senast då gamla snäckskal.
Emellertid så kom hon på bättre tankar och började så småningom att fota levande djur. Fast jag vet inte om hon eller djuren blev räddast. Enligt en trovärdig källa skall flera delfiner ha skuttat runt men dom ville inte vara med på bild den här gången.
Själv ägnade jag mig åt byggnadsverken. Kolla exempelvis kåken nedan. Ett praktfullt exempel på s.k. styltbyggnad. Många av husen stod faktiskt på pålar. Antagligen är det priset man får betala när man ska bygga så nära havet.
Andra var mer ”art deco” influerade, i vart fall när det gällde färgsättning. Skulle du kunna tänka dig den här färgen?
Slutligen, nu har jag kommit på hur "han" gjorde, kolla själv – jag kan också gå på vattnet ;-)
Ha det så bra
Roine
6/1, Hur de rika bor i Miami
Hej!
Det här får allt bli ett snabbt inlägg eftersom jag just vaknat och håller på att packa för att åka vidare mot Fort Myers. Det är en bilresa på ungefär 26 mil och Myers ligger på andra sidan jämfört med Miami.
I går gjorde jag en rundresa med båt för att se Miami från det ”sea side”,
….men kanske framförallt se hur en massa miljonärer valt att bosätta sig :-)
I detta område skall enligt utsago ska bl.a. Tom Cruise och Julia Roberts ha lägenheter på denna ö dit man försåss bara kan ta sig med helikopter eller båt. Ska det vara så ska det förståss.
Sedan hyrde jag cykel och var ute och cyklade runt strandpromenaden. Passade på att fota brorsan när han lästa om allt som var förbjudet at se på stranden :-)))
Sedan badade jag med Madeleine och Robban. Det gick lite större vågor så barnasinnet vände åter.
Kvällen avslutades med middag. Beställde in en ”creme brulee” men den var inte god. Tydligen så används inte vanilj på samma sätt som i europa och därför var smakupplevelsen en helt annan.
Ha det så bra
Roine
5/1, Ankomst Miami
Hej!
Det här inlägget tillägnas ”mågen” som fortfarande är sjuk och ligger i sängen uppe i Santa Monica, CA på ett hotell med ”ocean front view” och har det tråkigt - ödet ironi kan man kanske kalla det. Krya på dig Mattias!
Hur som helst, efter vad jag befarade skulle bli en mycket jobbig natt så vakande jag av att planet började gå in för landning på i Miami. D.v.s. jag hade lyckats sova bort större delen av natten upptäckte jag och vi var på väg att landa – skönt! Nog för att välbyggda resenärer hade knuffat på mig när de passerade under större delen av flygningen så att sovandet hade störts av ideliga avbrott men ändå, är man van att sova med CPAP så är man liksom van det.
Väskorna hämtades ut och det gick bra. Värre var det att hitta hyrbilarna ch för det tvingades man byta flera plan, åka massor av rullband och slutligen ett förarlöst tåg till en annan terminal.
Några i sällskapet kastade sig genast i plurret......
Medan jag själv landade i sanden :-)
Sedan blev de dags för lunch. Jag åt en sallad för det gäller att få på sig de nytvättade jeansen. Den var jättegod.
Middagen intogs på utan frun som låg kvar i sjuksängen. Vi valde ”Big Pink” där jag ätit tidigare när jag varit här. Hade det sedan inte varit för att man fick vänta 1 timme på maten (vi glömdes bort!!!!) och att den sedan var rätt så smaklös när den väl kom, ja då hade kvällen varit fulländad. Strandpromenaden var knökfull för det är något slags event på stranden. Därför fick det bli gatan på vägen hem. Trafiken var som vanligt väldigt intensiv.
Hälsningar
Roine
4/1, Barstow to LA
Hej!
Äntligen fredag skulle man kanske tänkt hemma i Sverige. Men sanningen att säga så har jag inte så värst mycket koll längre Vilken veckodag det är spelar liksom inte så stor roll här. Semestern och resandet flyter på ändå.
Att vara på resande fot under semestern betyder vanligtvis följande, i alla fall för mig:
-
Man får se mycket.
-
Tillbringar många timmar bakom ratten.
-
Upplever en överraskning varje dag avseende boendet – hur det ser ut i verkligheten där man ska tillbringa natten?
-
Äter inte två måltider på samma ställe.
-
Möter hela tiden nya människor.
-
Blir en fena på att packa och packa upp förståss.
Och apropå packa......
….som vanligt var det för mycket grejer med redan från Sverige. Med nöd och näppe lyckades jag stuva in väskorna. Efter det så fans det inte speciellt mycket plats över.
I dag höll det till och med på att gå så illa att ”mågen” inte fick plats - vart ska jag sitta då?
Men efter en del omstuvning löste sig det hela på bästa sätt :-)
Nu fanns det förstås en förklaring till att så mycket packning skulle släpas med. Och jag illustrerar den först med bilden nedan som togs i går. Snö och -13 grader, ja så kallt så att tom tåget stog stilla.....brrrr!
Jämför den med bilden nedan från i dag på eftermiddagen. Palmer och stillahavet vid Santa Monica. Plus 18 grader varmt....mmmm. Nu tror jag inte att det är höjdpunkten vad avser värme, för jag räknar nog med att det ska vara en bit över tjugo i Miami. Så det är inte så underligt att det blir mycket när allt från kavaj & slips, fleece & långkalsonger till badshorts & T-shirts ska med.
Dessvärre har resan blivit som en sjukstuga. I början var det bara Madeleine som var förkyld och jag som hade ont i foton, bortsett då från min tillfälliga matförgiftning. Sedan insjuknade frun, ”mågen” och på slutet hade tom med Malin känningar av lite halsont. Jag var på Wallmart och shoppade loss på hostmedicin, huvudvärkstabletter, näsdroppar och en äkta Vics”-inhalator, tror inte längre att de finns i Sverige. Nu håller jag tummarna för att alla snart ska bli bättre och för att nattens flygning inte ska göra hälsan sämre.
Och så var det dags för avsked igen........
Ja det ä inte utan att man nästan fäller en liten tår. Det har varit roligt att resa tillsammans alla 5 den senaste veckan. Och även om nytt sällskap väntar i Miami så gillar jag ju Malin och ”mågen”. Den senare trotts att han har en del konstiga idéer kring hur jag ska spara pengar, och inte så sällan förstör min fotografering ;-)
Just nu sitter jag på Los Angeles International Airport (LAX). Här ska jag vänta i ytterligare två timmar innan planet som ska ta oss österut förhoppningsvis är klart att lyfta. Det enda man kan roa sig med är att studera andra passagerare som också försöker slå ihjäl tiden.
Hobbyn....?
Nej jag har inte lagt ner den än. Jag tänker på Grön och fotar outtröttligt granar där jag kommer över dem.
Ha det så bra,
Roine
3/1, Grand Canyon
I dag besökte jag nationalparken Grand Canyon och det var en helt annorlunda upplevelse att se den på vintern. Detta inte minst på grund av att jag höll på att frysa ihjäl trotts att jag packat på mig nästan alla kläder jag har med mig på resan och lånat lite till.
Det var rätt så kallt redan nere i Flagstaff men det skulle bli värre. Någonstans mellan -10 och -13 var det. Men det var blåsen, något som mest liknar den man upplever på kalfjället som var värst. Nu var det förstås inte bara jag som frös, men det var en klen tröst.
Grand Canyon går inte att beskrivas utan måste upplevas. Mina barn tyckte att jag var ovanligt modig, jämfört med förra gången, och vågade mig riktigt nära kanten. Allt för att förevigas på bild. Tyvärr var det en annan turist som måste passa på att stå vid stupets brant, alldeles i bakgrunden av bilden och på så vis blev den inte allt igenom lyckad. Jag säger bara mågen!!!!, ibland är han verkligen ett hopplöst fall.
För dig som vill veta mera rekommenderar jag: http://sv.wikipedia.org/wiki/Grand_Canyon
Totalt har jag kört mer än 70 mil i dag och det känns verkligen i rumpan. Det blev ett återfall vad avser middagen som intogs i Barstow och jag åt faktiskt mexikanskt igen!
I morgon styr vi kosan mot LA för att lämna av Malin och Mattias samt återlämna hyrbilen.
Vid 22-tiden (+9 i Sverige) lyfter planet mot Florida. Gissar att vi är framme vid 3-tiden på natten. Men på grund av tidsomställningen är kl då ungefär kl 6 på morgonen där (lördag och 12:00 i Sverige).
Det blir en mycket lång fredag och fredagnatt!
Därmed så blir det inget bloggande i morgon :-)
Ha det bra, Roine
2/1, Resan österut
Hej!
Ja så var det dag att bryta upp. Inte helt ovanligt när det gäller mina semestrar i detta land. Många mil efter olika ”Interstate” har det faktiskt blivit med åren.
Ganska snart försvann staden och skylten i backspegeln.
I början av dagen var det som vanligt, d.v.s. stämningen på topp även i baksätet.
Det var förståss innan passagerna insett hur många mil som återstod att färdas :-)
Första stoppet den här dagen var ”Hoover Dam”. Den byggdes mellan 1931 och 1935 i syfte att säkra vattenförsörjningen, utjämna vårfloder och förstås utvinna elektricitet. Mer än 100 personer strök med under själva bygget. En intressant parallell som jag inte kan låta bli att dra är den med järnvägsbyggen i USA som beskrivs i ”Brobyggarna” av Jan Guillou.
Den här gången hade vägen en ny sträckning och man färdades över motorvägsbron som syns i förgrunden på bilden. Förra gången jag passerade så åkte man över själva damväggen. Väl över klagade alla passagerna på att man inte sett något av vattnet och de var rätt så missnöjda. Höjdrädd som jag är tyckte jag den nya sträckningen var perfekt :-D.
Emellertid så envisades de med att vilja åka tillbaka för att se på eländet. Då klev jag av och tog en liten paus medan resten av sällskapet åkte tillbaka för att beskåda själva dammen på närmare håll.
Sedan fortsatte resan med mig med. Jag kanske är lätt att imponera på men vägsträckningen imponerar verkligen på mig. Se den eleganta dragningen av fyra körfält genom berget!
En stor del av resan gick åt att jaga höjdmeter. Och en sak är säker och det är att Kebenekajse med sina 2100 höjdmeter bara är blaha, blaha! Mycket enkelt intogs 2233 meter över havet och det utan syrgas :-)
Efter att ha tittat på surfare och några, om än enstaka, badare i San Diego för några dagar sedan kändes det imponerande att återigen se snöklädda samhällen. Nästan som hemma.
Efter många mil, otroliga vyer så nalkades dagens etappmål.
Middagen intogs på ett mycket populärt ställe, nämligen Flagstaff´s första och möjligen enda microbryggeri.
Jag kunde inte låta bli att shoppa loss och det fick bli en t-shirt!
Nu kanske du undrar hur det går med min hobby?, jodå, jag har fixat några fler till min samling.
.. och en till :-)
Ha det så bra,
Roine
1/1, Nyårsdagen
Hej!
I dag sov jag till klockan 8. Det är nog rekord den här semestern. När jag åt frukost var det lungt för de flesta hade valt att sova ännu längre än jag. Havregrynsgröten var god :-)
Har jag berättat att jag har skaffat mig en hobby förresten? Det kommer sig av att jag hade en person i min närhet under förra året som tyckte att jag borde göra det och inte fokusera så mycket på jobbet. Jag har länge funderat på vad jag skulle satsa på men nu tror jag äntligen att jag hittat min nisch! - Jag har börjat att samla på julgranar. Du som följt min blogg har sett något smakprov redan tidigare men nu ska jag visa dig ytterligare några exempel ur min samling. Först ut är en liten, och en stor.
Sedan kommer en ännu större.
I morgon kanske jag visar någon fler, vem vet vad som Nevada har mer att erbjuda vad avser granar.
Annars har nyårsdagen var lugn. Lite shopping har förstås hunnits med fast jag hittade inget. Det gjorde däremot andra i sällskapet. Har du förresten någonsin sett en affär med levande skyltdockor. Bilden är lite oskarp för det kändes lite skämmigt att fota de lättklädda kvinnorna i baddräktsbutiken (se mitten av bilden på podiet bakom lokalvårdaren).
Mågen slog till på en ny mössa och det var bra för i går så var det rysligt kallt.
Kvällen avslutades med en klassisk buffé på ett av de större hotellen. Nedan finner du en bild på delar av min dessert. Gott!!!
Några åt sig väldigt mätta och beklagade sig sedan efteråt. Själv koncentrerade jag mig som sagt huvudsakligen på sötsakerna och klarade mig därför bra :-)
Jag avlutar inlägget med en illustration på temat "stor". Själv skulle jag inte vilja träffa demen som tappat denna sko!
Ha det så bra,
Roine
31/12, Nyårsafton - del 2
Hej!
Ja som jag utlovade redan tidigare så skulle jag berätta mer om kvällen. Det här landmärket får väl illustrera starten av firandet :-)
Som vanligt var vi ute i god tid för att kunna se den inplanerade julshowen på MGM. Biljeter till den berömda långköraren ”KA” var bokade sedan länge. Inte så dumt för på så vis kunde jag sätta mig i baren med mågen och smutta på en rejäl whiskey!
Själva föreställningen, ja vad ska man säga? Självklart var det som vanligt i det här landet. Större och mer imponerande än något annat man set tidigare. När man kom in visste man inte riktigt om man hamnat i en rymdfärga eller i en slags fabrik.
Sedan användes de roterande scenerna på alla upptänkliga sätt. Bitvis kunde man verkligen snacka om vertikalteater.
Andra nummer var mer som en slag cirkus där man t.ex. sprang utanpå och innuti roterande trummor.
Och så mera akrobatik och dans på lutande plan, ibland näst intill helt vertikala. Det hela avslutades förstås med ett jättefyrverkeri (inomhus!!!).
Sedan intogs en god middag på en Italiensk restaurang och jag åt en jättestor Tiramisu till dessert :-)
Hade det inte varit för att jag lyckades tappa en stor klick dessert på slipsen och byxorna, så hade det varit fulländat.
Jag har väl antagligen nämnt det förut, USA är verkligen bilens förlovade land. Las Vegas är normalt sett inget undantag men en gång om året stängs trafiken av på ”The Strip” och det är på nyårsafton. Bilden nedan visar fotpatrullerande poliser och beridna dito.
I alla fall när vi kom ut på gatan efter middagen blev jag först lite orolig eftersom jag tyckte husen lutade betänkligt. Misstänkte först att jag fått för mycket avec.
Men när jag sedan såg på fler hus i omgivningen så förstod jag att att det inte var jag som tittat för djupt i flaskan utan arkitekten. Nedan finns en bild av det berömda hotellet från bl.a. filmen ”Ocean´s Eleven”, ”The Belagio”. När jag först såg hotellet sommaren 2007 kunde man verkligen njuta av den fantastiska fontänshowen framför hotellet. En kväll som denna var det tyvärr för kallt för det, d.v.s. att kunna njuta.
I väntan på tolvslaget passade jag på att fånga lite av publiken. Notera et förälsakt par i förgrunden.
Och ytterligare ett ..... ;-)
Alla besökare, det var drygt trehundratusen på gatstumpen där vi stod, kunde följa nedräkningen inför tolvslaget på stora digitala skärmar.
Och så hände det till sist, tavlan slog om och det nya året var här :-)
Efter att tidigare på kvällen sett det första, och förstås största inomhusfyrverkeriet jag någonsin sett, så var det dags för det största utomhusfyrverkeriet. Åtta minuter höll det på. Men grejen var den att man sköt upp precis samma pjäser från 5 olika platser i centrum samtidigt!!!
Med en familjebild säger jag Gott Nytt 2013 !!!
Roine
